- Project Runeberg -  Afton-lectyr : samling af smärre intressanta berättelser till sällskapsläsning och sjelfnöje / II /
9

(1837-1838)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. En ungdomsbekantskap. Af Fredrik Hallberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

brokigt menniskohvimmel, ett sådant folklif. Jag
var i sjunde himmelen. Jag satt nu på en bänk
och återkallade hvar nyss försvunnen syn, hvilken
dock utträngdes af ständigt nya. Roddargummorna,
cigarrutprånglarena, ståndsitterskor,
värdshusdamer, lindansare, m. m. och å andra
sidan herrar och damer af alla calibrar, åldrar
och stånd, åkande, gående, ridande, upptogo
min uppmärksamhet efter hvarandra. Der gick
en af statens dignitärer, som för tillfället lagt
af sin dignitet, gapade helt romantiskt, icke
efter den doftande nejdens blomsterluft, utan
efter fagra anleten, i synnerhet efter en tusensköna,
en för tusen skön, en rosa vulgaris, ”en
activ qvinna,” såsom den salige Apothekaren i
lifstiden sade. Der såg jag den allratäckaste
mund, och jag hade hart nära utsträckt den
akademiska frihetens gränslinier ifrån Upsala
tullar ända till — ja jordens ända, för att få
göra närmare bekantskap med den munnen, men
le decorum, som Förf. till Cousinerna och det
öfriga herrskapet säger, satte P för. Så satt
jag i salig beskådning, utan att i början tänka
på att alla strömmade åt en enda led och att
grupperna till slut blefvo färre och färre. Jag
ville se, hvilken vind dref strömolnen åt den
leden. Jag följde med strömmen, blandade
mig in i den med flit, ty Fredrik Hallberg
var aldrig bang och bondblyg. Kamraterna
sade alltid, som fan efter själen, så springer
Hallberg efter ett vackert ansigte och en delicat
kropp. Ja go vänner! det var i mina köttsdagar.
Men sen ha ålder och bekymmer legat
tungt öfver mig, qväft min yra och späkt mitt
kött. Nu är det oklanderligt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 17:58:48 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/aftlect/2/0009.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free