- Project Runeberg -  Afton-lectyr : samling af smärre intressanta berättelser till sällskapsläsning och sjelfnöje / II /
10

(1837-1838)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. En ungdomsbekantskap. Af Fredrik Hallberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Alltnog, jag klef upp midt i smöret. Jag
trängde mig också icke förgäfves fram bland
notabiliteterna. Jag var en särdeles vän till
vackra ögon, i synnerhet när de brunno med
blixtrande ljus. Jag vände mig naturligtvis om
åt alla sidor, för att göra upptäckter inom det
skönas område. Döm om min öfverraskning,
när två de mest glimmande ögon mötte mig.
Jag skulle stått försänkt i den mest esthetiska
contemplation, om jag kunnat stå, men jag
måste följa med strömmens vågor. Visst var den
grumlig och framhvälfde mycket slam och dy,
men dock uppstod derur den nya Anadyomene.
Ack de ögonen, de voro mera genomborrande
än pilar, mera förtjusande än Afrikanska
ormens. Det var inte det milda, blygsamma
behagets himlablick endast, det var en
gudinnas drottningblick. Hennes ögon voro
mörka som gazellens, och håret svart som bläck.
Anletet var som dagen, smyckadt af tvänne solar
på en gång. Jag blef med ett ord alldeles
fascinerad. Hade jag varit som andra modesta
ungdomar, så hade jag visst sett en par gånger
efter de båda tvillingarne, och sedan af pur
blygsamhet ej vågat blicka upp mera! Men
Fredrik var liber studiosus och tänkte med sig
sjelf: Bästa jag! du får ej se ett sådant
mirakel mera; se medan du kan få! Fixera henne
bäst du förmår; intet känner hon dig, lika litet
som den der trashanken, som springer förbi
dig nu. Nalkas henne, gå vid hennes sida, låt
henne ej komma dig ur sigte. Se och njut.
Så tänkte jag och jaget lydde. Visst kastade
hon temmeligen förundrade blickar på mig,
mätande mig från hatten till stöflarna. Gud

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 17:58:48 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/aftlect/2/0010.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free