- Project Runeberg -  Afton-lectyr : samling af smärre intressanta berättelser till sällskapsläsning och sjelfnöje / II /
11

(1837-1838)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. En ungdomsbekantskap. Af Fredrik Hallberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vare lof, paryren var oklanderlig. Hatten hade
jag nyss köpt, hufvudstaden och hufvudet till
prydnad, svartkläderna voro på, (de voro min
enda högtidsdrägt), stöflorna voro väl blankade,
klocka hade jag med, hvilket äfven kunde
synas på den långa urkedjan som efter den tidens
bruk dinglade på magen med icke litet väsen,
ty berlockerna, bestående af inlagda glasbitar,
voro oroliga. Så sågo kläderna ut och de
kunde således ej vara anledning till den sköna
okändas förundran. Du är ju snygg och gentil,
tänkte jag. Jag var då för tiden en ganska vacker
pojke, så att jag icke heller kunde anse min
physionomi för vidunderlig. Det var troligen
mitt fria och oblyga sätt, som frapperade
henne. Alltnog, jag glömde omgifningarne för
denna enda. Kom någon och ville tränga sig fram,
så att jag hade måst förändra position, så fick
han känna mina armbågar. Mer än en tumlade
omkull. Denna afgudiska beundran för två
eldiga Ögon, denna orubbliga ståndaktighet och
ihärdighet, detta handfasta försvar af min
position kostade mig visserligen skällsord och
väldiga knuffar, men det hade likväl den önskade
följden, primo att jag alltid hade den sköna i
ögnasigte, secundo, att hon vid åsynen af min
ridderliga beundran och mina strider för den
skönas skull oupphörligt fixerade mig.

Vi voro redan midt för Rosendal, då den
skönögda flickan borttappades i hopen.
Besitta mig, tänkte jag, skall du ej ha reda på
henne igen. Jag kilade och rände derföre fram
och åter emellan folkmassorna, som en gigg i
vågen, men förgäfves. Ledstjernan var gömd

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 17:58:48 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/aftlect/2/0011.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free