Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. En ungdomsbekantskap. Af Fredrik Hallberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
NB. att ropa i, höra gräset vexa, men besitta
mig, nog hade jag god hörsel. Se här en
decilliondel af allt kackel, jag hörde: Såg du
honom ? — Hvad han var blek ! — En vacker
pojke ! — Ther’is no method of it. — Yes, the
castle is very beautiful, very. Never mind!
— Låt bli och skuffas, annars - - Stackars
Lisette! Hvar har du hört det? — Tackar
ömjukast, som är så go och vill se mig; jag ä så
ofta hos herrskapet. Ska de vara cigarrer,
3 skilling stycket! Här är eld ! —Ser du
hoffröknarna! — Markattor. — Äpplen för skilling
stycket, min lilla herre! eller strufvor. — Åt
fanders med Er käringar. — Hvad det är
förskräckligt varmt; så dum jag var som tog
shalen. – Robert bär den åt tante! — Ah! voila,
comment vous portez vous? — Fan i den
hund-rackan. — Lina gå ej ifrån oss! — Ack! sådan
tjufunge, att vara täck. — Hon är hos
Klingbergs — Ah den slynan, B. håller’na. —
Mamma, hvad är det för stjerna? — Nordstjernan.
— Hvad den ungen grinar. — Har det varit
förhyring i dag? går ni till Hull med Emilie?
— Ja Captèn! — Nej jag väntar inte längre,
jag skall hem och gå efter mjölken. — Åh!
ännu litet — vackert, vackert, annars
sjuhundra tusan! —
Jag såg, jag såg och undrade åt allas
undran, gapade öfver andras gapande.
Närmast mig stod en man, som synnerligen
fästade min uppmärksamhet. Han var
gammalmodigt klädd. Jag hade kunnat svära på, att
han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
