- Project Runeberg -  Afton-lectyr : samling af smärre intressanta berättelser till sällskapsläsning och sjelfnöje / II /
24

(1837-1838)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. En ungdomsbekantskap. Af Fredrik Hallberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

blickar och skrek sjelf med bölande stämma, för
att så mycket tydligare bevisa mig sin
undersåtliga vördnad.

Distanserna emellan folkmassorna blefvo allt
mindre och mindre. Till slut förorsakades genom
detta närmande menniskor emellan, tvångets ej
kärlekens, en gruflig, en obeqväm trängsel.
Hvarjehanda applicationer egde rum. Hulldigra och
knotiga ledamöter mötte hvarandra. Bröst
trycktes ej mot bröst utan emot rygg. En
svettutdunstning skulle hafva kunnat förspörjas uppstigande
till luftens etherrymder, NB för goda ögon.
En naturlig följd af denna tvungna contact var att
kortare menniskobarn undangömdes. Så var äfven
fallet med den lilla muntergökens stackota
personlighet. Han trodde sig nu lika mycket gömd
som Tummeliten i rågen, och derföre
uppqvicknade tjuflustan hos honom af säkerheten att ej
bli upptäckt. Han började med fullt allvar
tillegna sig persedeln. Jag trängde mig fram och
fattade gunstig herren i de guldgula lockarne,
hvilka för att vädra sig tittade ut ur det
bofälliga skinnfängelset. Detta var en kupol, d. v. s.
ett hus med fönster på taket. Rofvet greps
och med ena handen höll jag fast mig i
kupolen, med den andra öfverräckle jag näsduken åt
Apothekaren, som vid känseln af stötningen på
ryggen, en ovillkorlig följd af skärmysslingen,
vändt sig om och kastat en blick öfver de
stridande. En stund stod han tyst och underfull
hvad detta kunde hafva att betyda, emedan
trängseln hindrade mig, att på ögonblicket få
armen ledig. Men då näsdukens rosor föllo
honom i ögat, då förstod han meningen med
striden.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 17:58:48 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/aftlect/2/0024.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free