- Project Runeberg -  Afton-lectyr : samling af smärre intressanta berättelser till sällskapsläsning och sjelfnöje / II /
25

(1837-1838)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. En ungdomsbekantskap. Af Fredrik Hallberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Det syntes på den blick han gaf mig, att
han ansåg mig för hörande till politiestaten, ty
inan jag hann förklara förloppet för honom ,
sade han med väldig stämma, som för ingen
del var välljudande, men det var dock ljud deri:
"Låt gå’n, herr Gevaljer." I början tyckte jag
mig höra orätt, såsom läte hans ord så: Låt gå
kanaljen, men den föga tacksamma blick han
gaf mig, öfvertygade mig om rigtigheten af det
förra ordet. Försätt er min bästa Ni, i mitt
cas och döm om jag, en liber studiosus, kunde
lida slikt förnärmande af mitt Akademiska
medborgarskap. — Jag svarade honom: Herr
Apothekare jag är ingen Gevaljer, utan student.
Då skulle man sett hvilket solsken glimmade
öfver hans anlete och huru han graciöst öppnade
den lilla munnen och sade med en lätt bugning:
Jag ber ödmjukast om förlåtelse för mitt
misstag. Tackar för handräckningen!" — Å! det
var ingenting att tacka för, svarade jag. — Jo!
besitta mig jag vill förlora den för jag vet ej
hvad. — Det kan jag nog tro, den kostade väl
sina 6:32 förr i verlden. Det fägnar mig att
ha räddat den ur Ulfvahänder! Ja jag är
högeligen förbunden. Näsduken har värde
öfver allt penningevärde. — Han bugade sig åter,
och stoppade näsduken icke i bakfickan, utan i
högra böxfickan, hvarigenom en stor knöl
upprann, som gaf misstanke, att Apothekaren var
ansatt af en rigtig jätteböld.

Jag hade velat inleda en conversation och
bekantskap med mannen, men han tycktes ej
vidare taga någon notice om mig. Jag var
alltför vettig, att vilja intruga mig på honom. Jag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 17:58:48 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/aftlect/2/0025.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free