Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. En ungdomsbekantskap. Af Fredrik Hallberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gingo de förr omnämnda damerna och tummade
på allt, under de allradummaste reflexioner.
Apothekaren gapskrattade och jag smålog.
Äfven här var mannen hemmastadd. Jag behöfde
ej luta mig ned och läsa på lapparne hvad hvar
och en bild skulle föreställa, han sade mig det
genast. När vi en stund öfversett det
märkvärdigaste, så förfogade vi oss af, efter att ha
stuckit hvar sin sedel i hand på vaktmästaren.
På lejonbacken skiljdes vi åt och jag var
lika klok hvarifrån han var, som när jag dagen
förut såg honom. Efter några dagar reste jag
min väg. Jag tänkte vid minnet af den
underliga främlingen ungefär se så här: Underliga
lif! menniskan är en vandringsman , lifvet en
vandringsverld. Hvar och en är en sol för sig,
som står midt i sitt system , står. Omkring
honom hvimla lifvets brokiga bilder, som
figurerna på ett skuggspel. De förevisas blott en
gång, åtminstone blott en gång i den och den
position och det och det förhållandet till
honom sjelf. De närmaste omgifningar äro äfven
rörliga och försvinnande. De stanna dock längst
inom vår synkrets. De utgöra en
skuggspelsverld inan för den stora, den yttre. — Ja,
kära läsare! Nu kommer tillämpningen af dessa
höglärda reflexioner på apothekaren. Hårda
öde, nyckfylla, alltbeherrskande gudamakt med
scepter af jern och panna af sten, —
ingendera kunna krossas, — du oppnäsiga gudabeläte,
som spektakler med oss arma dårhushjon,
besynnerliga, som fjäskar och lägger dig i allt,
som ej rör dig för två styfver, i förtroende
sagdt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
