- Project Runeberg -  Afton-lectyr : samling af smärre intressanta berättelser till sällskapsläsning och sjelfnöje / II /
40

(1837-1838) With: Carl Lénström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. En ungdomsbekantskap. Af Fredrik Hallberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

att Minnet af den underliga mannen har med
fantasiens tillhjelp temmeligen åskådligt och
friskt återkallat dessa drag. — Hvad tycken I
recensenter? Recensenter, otäcka djur, som ej
borde finnas till i Guds sköna verld , jag
intages af samma rädsla när jag tänker på Eder,
som när spöken om nätterna uppskrämma mig
ur den stilla sömnen. Hvad är det förtal? är
han spökrädd Hallberg? Har han sett något,
berätta om spöken, och bry sig ej om
recensenterna. Nå väl! jag är aldrig den, som gör
någon menniska något emot. Men du kanske har
ledsamt! dock håll till godo, du har sjelf
uppmanat mig. Se här grunden, fortgången och
utvecklingen af mina spökvarseblifningar.

Jag bodde en gång hos en borgarfru. Hon
hade förut varit krögerska och en högst affabel
qvinna, en menniskoälskande varelse, som
aldrig sade nej, när hon kunde förskaffa andra
menniskor något nöje, om också blott
ögonblickets. , En hökare beslöt sig till tack för de
många välgerningar hon visat honom, att
försäkra sig för lifvet, ej blott för ögonblicket, om
all den huldsalighet, hon egde, all den sällhet,
hon kunde gifva sina tillbedjare. Med andra
ord, hon gifte sig till mannen och ett stort
trähus, i hvars ena hörn jag bodde. Straxt jag
flyttat dit in, fordrade artigheten, att jag
skulle uppvakta min värdinna, nu mera enka. En
söndagsafton tar jag på mig min bruna frack,—
ser du läsare, nu var jag Notarie och hade
flera klädningar, än den svarta, som jag ofvanföre
omnämde, — och begaf mig upp i hennes
tambour kl. 6 om afton. Inan jag inträdde i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:48:55 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aftlect/2/0040.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free