- Project Runeberg -  Afton-lectyr : samling af smärre intressanta berättelser till sällskapsläsning och sjelfnöje / II /
43

(1837-1838)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. En ungdomsbekantskap. Af Fredrik Hallberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


och sett så mycket för ingenting. Men Frun
mente att jag kunde äta en bit hos henne och
ville jag ha en liten aftonvardsrisp, så skulle
jag få. Jag protesterade emot både det ena
och det andra, men här hjelpte ingenting, hon
tog ej räson. Jag måste stanna qvar och
spela med fruarne runstyckesboston. Jag vill
skynda förbi alla krystade qvickheter jag hörde och
komma till spöket. Vi sutto till bords. Se här
matsedeln, om: det NB skulle ha funnits någon.
Bruna bönor med spicket kött, som luktade
hökarbod, lax som ha varit färsk, köttkorf, som
inga tänder mägtade karfva sönder, ölost eller
ölvassla, 2 styfverstortor med lingonsylt på,
försötmad af brun sirup. Denna kosteliga måltid
kryddades af mindre delicata conversationer, t.
ex. — Hvad gaf kusin för fläsket? -— Hvad det
är ondt efter mat nu på året! — Reser syster
ut i jul till Christine. Hon skall ha så galant
hos sig. Hon kom bra till hon, tråmme (tro mig).
Ja bevars! all mjölk hon säljer blir hennes
handpenningar och den der sköna kalfven hon
skickade in till salu som sist, har du sett på
maken? pengarne för den fick hon dra i sin pung;—
Åh dalern! – Småningom tystnade
conversationen. Korfvens söndertuggande förtog ljudet.
Värdinnan märkte att den var något seg att
bita på. Hon sade: Hon blef inte bra för mig
korfven, ni ursäktar väl! — Åh! den är så rar,
så, tala ej så syster. Källarfrun kilade ett ord
emellan: Jag säger som Dalkarln jag: det var en
segan en best. Jag är inte menniska att få loss
den ur tänderna. Värdinnan sade åt sin dotter:
skaffa en trästicka åt moster, att peta sig i
tänderna med. Dottren lydde. När talorganerna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 17:58:48 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/aftlect/2/0043.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free