Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. En ungdomsbekantskap. Af Fredrik Hallberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till ort och ställe. Huset var ett gammalt
ruckel, och trapporna branta. Uppkommen på
vinden, som var mörk som en säck, trefvade jag
som en blind omkring, dock ej utan faror.
Huru jag tultade omkring i mörkret, fastnade jag
imellan skorstenspipor, som blott en half tum
voro skiljda ifrån hvarandra. Jag skämdes
ropa på hjelp, och hjelpte mig så godt jag
kunde ur trångsmålet. Ändtligen träffade jag på en
dörr och fick tag i nyckeln. Jag steg in och
fann ett kök, ett litet mörkt kyffe, som
upplystes af en dank, som var fasttryckt vid kanten
af en målad tennmugg. Ingen var i rummet.
Jag skrapade med fötterna, och hostade, såsom
brukligt är, när man vill låta höra af sin
närvaro, — men ingen kom. Jag var just i akt
och mening att knacka på dörren till ett
närliggande rum, när en gammal kärring kommer
ut och ger till ett Herre Jes-skrik vid åsynen
af mig. Gumman såg annars snygg ut. Hon
frågade om jag sökte Herrn, hvartill jag
jakade.
Derpå visade hon mig in genom en dörr
från vinden. Jag insteg och fann min
Apothekare, som kom emot mig och helsade mig
hjertligt välkommen. Under det vidare samtalet
med honom synade jag rummen. Det var två
små kyffen, men snyggt, ja till och med elegant,
ehuru gammalmodigt möblerade. Det yttre
rummet, som var det större, var från golf till tak
klädt med böcker; en enda qvadrattum var ej
synlig af sjelfva väggen. En masiv grönmålad
trappa stod vid fönstret. Den hade starka
ledstänger. Bredvid dörren var en annan dörr,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
