- Project Runeberg -  Afton-lectyr : samling af smärre intressanta berättelser till sällskapsläsning och sjelfnöje / II /
53

(1837-1838)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. En ungdomsbekantskap. Af Fredrik Hallberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


som troligen förde till ett contoir,
klädgarderobe eller något dylikt. Det inre rummet var
mindre. Möblen utgjordes af en stor
utdragssoffa, med lösa dynor. Den var ganska beqväm.
En mahognybiereau, ett stort svartmåladt
skrifbord, öfversålladt med papper och böcker,
utgjorde med några stolar det öfriga husgerådet.
Fönsterna hade röda gardiner med stora
svarta tofsar, till storleken föga olika dem på
officerarnes skärp. Rosor af förgyldt träd sprucko
fram ur de röda draperierna. Väggarne voro
alldeles öfverpelsade med taflor i svarta ramar,
dels emedan kanske sjelfva tapeterna voro föga
hela och snygga, dels emedan hyresmannen var
konstälskare. Midt öfver soffan satt tvenne
fruntimmerspoträtter i miniatyr. Dessa damer
voro icke fula, men den ena hade flera
Xantippdrag. De voro aftagna i en längesedan aflagd
costym. Detta rum stod i förbindelse med ett
annat, antingen köket eller ett matrum bredvid
köket. Så bodde apothekaren.

Jag vill ej i förväg tillfredställa läsarens
nyfikenhet i afseende på Apothekarens öden,
emedan de äro föremålet för en i hans
efterlemnade papper befintlig sjelfbiografi, hvilken
skall se dagsljuset, så framt Allmänheten med
välvilja mottager denna inledning. Jag vill blott
nämna, att han ej länge bott der i staden, att
han umgicks med ingen och knappt kände
någon mer än mig. Han förklarade i rörande
ordalag sin anhållan, att jag ibland skulle besöka
honom, emedan han här tänkte bo till dödar.
Jag uppkallade all min talegåfva, att förmå
honom mottaga tusende gånger upprepade inviter,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 17:58:48 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/aftlect/2/0053.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free