Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. En ungdomsbekantskap. Af Fredrik Hallberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utbredde sig ifrån honom. Jag bad dem sitta, men
de hörde intet. De voro liksom förstenade af
väntan.
Jag undersökte deras dikter och funno dem
miserabla. Jag är öfvertygad, att Svenska
Akademien, som stundom belönar det miserabla
och afvisar det rigtigt snillrika, om också något
oregelbundna, hade belönat dem för snille och
smak. Den försupnas poem var ett mischmasch
af namn, Charon, Plutus, Proserpina, Parker och
Hel och Niflhem m. m. utan räson, ehuru
rimmet och metern voro rigtiga. Den förvridnes
åter hade hvarken rim eller räson, men det var
dock en djerfhet i tankar, som förvånade mig.
Jag hade, såsom Adertonman, gifvit den sednare
väl icke priset, men väl en mention honorable i
akademiens glosor. Jag gaf båda betalning;
sade, att jag ej kunde begagna dem, men att jag
ville ersätta deras möda. Detta var kärast.
Äran var ej för dem. Jag var i bryderi, huru jag
skulle mig förhålla. Verser skulle jag ha,
emedan jag omtalat det för flera vänner och ej
ville beslås med lögn. Hvad var att göra? Jo
jag fattade för första gången i mitt lif lyran,
och sjöng följande sång, som jag i brist på
någon annan lät trycka och sällskapa kringlorna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
