Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Stobæus. Historisk novell i scener
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
00
I
»tyng kunde göra ända på Stobæus. Hvem vet
nu huru allt går ? Han har anförtrott 6ig dt
två, som kanska yppa tillställningen och då blir
min ära blottställd. — Dock, huru det än må
gå, Peter måste besoldas och nedtystas för
lifstiden. I alla fall skall nu äktenskapet försiggå
och jag vill hoppas, att, om han undkommer
Jagens svärd, undkommer ban ej Peters dolk.
— Stobæus, ha jag ryser vid den tanken -
-Han var min ungdomsvän, nej min
barndoms-vän, en del af mitt hjerta. Du öfverlemnade
godtroget hela din familj i min vård — och
sen har passionen förgiftat mig - - - men, för
hvilket herrligt mål ? Ack, den sköna Engeln,
som gör mig till Djefvul! — Vilhelmina, i
morgon är hon min. På hoppets vingar vill jag
nu ila till henne.
Stobæi hus. VILHELMINA och hennes barn
CARL t ch MIMI.
Carl. Mamma bästa, säga när pappa
kommer hem ?
Mimi. Stygga Calle, hvad skall du fråga
så efter? Mamma gråter ju alltid så mycket,
när vi säge så.
Vilhelmina. (trycker gråtande sonen till
sitt bröst.) Jag väntar dag från dag, jag
väntade så långa år och nu på ett år har jag ej
haft någon underrättelse, ej fått någon tröst,
någon lindring i min sorg.
Carl. Får jag se brefvet, som Mamma fick
sist från pappa!
Vilhelmina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
