Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sveriges idrott 1918 - Landsmatchen Sverige—Norge—Danmark - Några av våra idrottsmän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Några av våra idrottsmän.
G. HSgstrOm.
I likhet med de flesta andra idrottsmän
föddes jag en gång, närmare bestämt den 4 nov.
1895, i det stora landet uti väster. Jag fick dock
ej förbliva amerikanare så länge, utan kom rätt
snart hit till Sverige, där jag hamnade i
solstaden.
9-årig började mitt intresse vakna för
idrotten och jag började även deltaga i de
klasstävlingar, som anordnades. Från denna tid kan jag
också notera en av mina första segrar, nämligen
löpning 1,500 m. Denna distans lär jag ha löpt
på 4.42 m. men för Zanders skull är det väl bäst
jag gör en reservation för banans längd och
funktionärernas kapacitet. Över 5 min. var det
i alla händelser ej.
Ungefär samtidigt lyckades jag även vinna
min bästa stavhoppsseger. Det var hemma på
gårdsplanen och med tillhjälp av ett »brödspett»,
som jag klarade mina 2.io m.
Men nu började dock idrottsintresset avtaga och en lång rad av år var
jag fullkomligt slö för allt vad idrott hette. Vintersporten naturligtvis
undantagen.
Så en dag fick jag höra, att farbror Hjertberg var kommen till staden
och skulle försöka leta reda på några idrottsmän. Jag blev då genast
intresserad och gick för den skull ned till »torget» för att titta på. Till och med
gick jag så långt i mitt mod, att jag vågade hoppa ett par stavhopp för
»Gubben», men dessa försök resulterade blott i dessa Hjertbergs ord: »Du blir
aldrig hoppare! Försök i stället med
löpningar och särskilt med 800 m.!» Det var
ord och inga visor. Men min dåvarande
maklighet tålde ej något så ansträngande
som löpningar, varför jag fortsatte att träna
mitt stavhopp. Några dagar efter denna
Hjertbergs dom avhölls
distriktsmäster-skapstävlingarna och jag lät mig anmälas.
Jag lyckades nu också placera mig som
förste man med ett resultat av 3.17 m., vilket
då var nytt rekord. Detta var år 1913.
Nu blev det fart i min träning och
efter någon vecka fick jag följa med upp
till Stockholm på skolungdomens
tävlingar. Även denna gång lyckades jag
vinna med resultat 3.30 m. och därmed
var min idrottsbana börjad.
Fortfarande hoppade jag utan minsta
tillstymmelse till teknik och jag förstår
knappast ännu, hur jag verkligen kunde
klara mig över ribban och med livet i
behåll. Jag fortsatte emellertid troget att
hoppa, ända till dess att exercisen kom och G. Högström i höjdhopp.
G. Högström.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
