Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - O. Rydbeck: Några tankar om krisens lärdomar och problem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24
O. RYDBECK
hava tagits i anspråk för frivilligt aktieförvärv på annat sätt, än att
den efter några års förlopp användes till startande av våra numera
så sorgligt ryktbara emissionsaktiebolag. Förutom dessa under
bankernas medverkan tillskapade emissionsinstitut uppväxte dylika i
stor mängd under krigsåren på enskilda initiativ.
Utan tvivel måste det för den goda tanke, som legat till grund
för de svenska bankernas begynnande direkta deltagande i
industriens kapitalanskaffning, anses hava varit en stor olycka, att de första
åtgärderna i sådan riktning kommo att vidtagas helt kort före
utbrottet av det stora världskriget. I och för sig riskfylld måste en
dylik verksamhet bedrivas under iakttagande av största varsamhet
och uppbäras av en erfarenhet och ett omdöme, som dess utövare
i Sverige aldrig fingo tid att samla. Världskriget med dess
omstört-ning av alla ekonomiska begrepp bröt in redan när de första
stapplande stegen tagits. Vi erinra oss, hurusom under loppet av några
få år prisnivån drevs upp till närmare det fyrdubbla av vad den
varit före kriget. Väsentligen genom olyckliga skattebestämmelser,
som undandrogo marknaden tillräckligt material under en tidsperiod,
då inflationen var som störst, undergingo aktier i allmänhet en
särskilt hög värdestegring. När man då betänker, att
emissionsbolagens kapital representerade topprisken i börsens värden, kan man nu
efteråt knappast förundra sig över, att den därefter följande häftiga
deflationen gick särskilt förödande ut över emissionsbolagen. Visst
begingos i deras ledning många och svåra missgrepp; med den korta
erfarenhet, som hunnit skapas, och med de osäkra ekonomiska och
politiska förhållanden, som rådde, hade motsatsen varit mera ägnad
att förvåna. Men inför ali den kritik, som kommit emissionsbolagen
till del, måste det betonas, att de på grund av omständigheternas
makt i stort sett voro dömda att gå den väg de vandrat.
Emellertid lär man kunna gå ut ifrån att den tid ånyo skall
komma, då frågan om den vidare utvecklingen av vår industri åter blir
aktuell. Och därmed även frågan om dess finansiering.
Beklagligtvis har deflationsprocessen lett till att industrien i högre grad än
tidigare var fallet blivit beroende av löpande bankkredit. Detta är
ett onormalt förhållande, som det ligger lika mycket i industriens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
