Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Oscar Falkman: Växlingar i de svenska naturtillgångarnas värde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86
OSCAR FALKMAN
nämligast på grund av att cellulosaindustrien kan betala samma
vedmaterial så mycket bättre än kolningen och att koltillverkningen
blir för dyrbar vid de numera höjda arbetslönerna, men också enär
träkolningskonsten liksom andra liknande hantverk har viss tendens
till tillbakagång. Dessa omständigheter kunna komma att medföra,
att det förhållandet blir permanent, att träkolen äro allt för dyra för
järntillverkaren, medan prisen samtidigt äro långt ifrån uppmuntrande
för skogsägaren-kolproducenten. Järnprisen å sin sida synas ej kunna
återvinna sin gamla relativa nivå; det svenska tackjärnets pris är f. n.
c: a 30 % under vad det i förhållande till förkrigsnivån borde vara.
En naturlig följd av dessa omständigheter är, att det jämte träkolen
viktigaste råmaterialet, järnmalmen, måste bliva starkt pressat i
prisväg.
Priset å järnmalm är också ingalunda i nivå med det allmänna
varuprisläget. Räknat vid gruvorna är visserligen f. n. priset å
mellansvensk styckemalm vid avsättning för inhemsk konsumtion
ungefär nominellt detsamma som före kriget, men detta betyder att det
reellt sett är endast c: a 60 à 65 % därav; priset å malmslig är
nominellt endast c:a 75 %, d. v. s. reellt endast c:a 50 % av
förkrigs-priset. Beträffande exportpriset för denna kategori av malmer ligger
det alltid lägre än inlandspriset på den grund, att för den utländska
köparen tillkommer en mycket längre frakt och att för hans
tackjärnstillverkning i koksmasugn malmens renhet icke spelar den roll,
att han kan därför betala något väsentligt högre pris än för
konkurrerande malmer av mindre renhet. Detta var förhållandet även
före kriget, men exportprisen för dessa järnmalmer äro i förhållande
till penningvärdet nu väsentligt lägre än före kriget; ja, om priset
räknas tillbaka till gruvan, är det även uttryckt i kronor och öre i
vissa fall lägre. Detta gäller särskilt järnsligen, där exportpriset vid
en viss gruva inne i landet är f. n. nominellt endast 37 %, d. v. s.
reellt mindre än 25 % av förkrigspriset.
Medan alltså priset för ifrågavarande malmer är avsevärt
ogynnsammare än det var före kriget, hava arbetslönerna vid gruvor och
anrikningsverk pr timme räknat stigit upp emot nominellt det dubbla.
Jämförliga stegringar hava också inträtt för järnvägsfrakterna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
