Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erik Falk: Om mässing och om mässingstillverkningen i Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120
ERIK FALK
ett mässingsbruk, förlagt till Arboga, kunde börja sin verksamhet.
Det vill emellertid synas som om verksamheten icke varit av någon
större betydelse, utan torde densamma rätt snart hava upphört.
Ett annat mässingsbruk, vid Vällinge, varom kontrakterades med
holländaren Gillius Packet år 1568, synes icke ens hava blivit
igångsatt. Det var ju så, att varken Erik XIV eller brodern —
efterträdaren Johan III •— hade ärvt något av sin store faders »bergsmansid »
och därför hann mycket, som av fadern omhuldats, bliva under deras
styrelse vanvårdat och försummat. Emellertid blåstes nytt liv i
bergshantering och malmsmältning, då Karl IX fattade
regeringstyglarna, och på nytt uppstodo ock mässingsbruk härstädes
fortfarande i avsikt att vinna ett bättre utnyttjande inom landet av den
inhemska kopparn. År 1607 lades grunden till Skultuna
mässingsverk, och under Gustav II Adolf och hans efterföljare privilegierades
många andra sådana anläggningar, exempelvis vid Bjurfors, Vällinge,
Nacka, Gusum, Nyköping och Norrköping.
Det stigande antalet mässingsbruk i Sverige vittnar därom, att,
liksom i andra länder, mässing så småningom kommit att tjäna icke
enbart kyrkliga ändamål, något som visserligen till någon del var
förhållandet redan under Gustav Vasas tid, då — enligt bevarade
förteckningar — de kungliga fataburskamrarna förvarade ljuskronor,
ljusstakar, bäcken, kittlar och grytor ävensom nålar (för de furstliga
damerna) av mässing, om ock till rätt ringa antal. Ännu under Karl
IX ansågos dock mässingsartiklar såsom lyxvaror, vilka det icke anstod
menige man att inneha va. Men så småningom vandrade ock
mässingen ned till de djupare befolkningslagren, och åtgången blev större.
På så sätt inlöste mässingsbruken i Sverige de på dem ställda
förhoppningarna om möjligheten att i större omfång utnyttja inom
landet självt den svenska kopparn, och det gick härutinnan så långt,
att ofta nog svårare stridigheter uppstodo i fråga om kopparleverans
och kopparpris mellan mässingsbruken och det år 1622 bildade
kopparkompaniet. Kopparkompaniet, som skulle omhändertaga ali inom
landet vunnen koppar, ägde ej rätt att exportera någon råkoppar, utan
skulle densamma antingen myntas (kopparmyntningen infördes år
1624) eller ock utslås till plåt eller slutligen användas till mässings-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
