Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - John Fredholm: Den europeiska metallproduktionens tillbakagång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN EUROPEISKA METALLPRODUKTIONENS TILLBAKAGÅNG 127
En liknande omkastning har inträffat beträffande zinlc. Till 1913 års
världsproduktion om c: a 1 million ton bidrog Europa med c: a 70 %
(680.000 ton), U. S. A. med återstående 30 % (315.000), procenttal,
som under en följd av år varit relativt konstanta. Men sedan kriget
slutat äro förhållandena omkastade. Den än så länge oförändrade
produktionskvantiteten härrör till blott 45 % från Europa, Amerika
har ökat till 50 % och den lilla återstoden, 5 %, har Australien tagit
hand om. Anledningen kan sägas vara av huvudsakligen politisk
art. Tyskland förlorade i fredsslutet Oberschlesien, där över hälften
av den tyska zinken producerades, och först sakta har den numera
polska produktionen kunnat stegras till c: a 60 % av vad den var före
kriget. Den betydande importen av zinkmalm från Australien till
Europa upphörde till större delen under kriget och återupptogs
därefter i endast mindre grad, i det Australien på grund av nya
framställningsmetoder blev i tillfälle själv omhändertaga förädlingen av
sina malmer. Den minskade malmtillförseln till Europa i förening
med den enormt ökade efterfrågan under kriget, då priserna nära
tredubblades, animerade Amerika till nya anläggningar och ökad
malmbrytning, så att den amerikanska produktionen ökades med mer
än 50 %. Det då vunna försteget har Amerika sedan ytterligare
befäst, gynnad som denna marknad är av fullt tillräcklig tillgång till
egna malmer. Ej heller torde Australien släppa sitt tag i marknaden,
Och så till vida torde utvecklingen få anses rationell som en
förflyttning av zinkindustrien skett till världsdelar med egna
malmtillgångar, därigenom sparande frakten för de råa malmerna.
Zinkens pris 1909/13 var £24 och synes nu stabilisera sig omkring
£36 eller inemot 50 % högre, således i närheten av nuvarande
råvaru-index.
övergå vi till bly finna vi återigen en liknande förskjutning. År
1913 producerades c: a 1.2 mill. ton, varav 48 % kom från Europa,
41 % från Amerika och 10 % från Australien. Under kriget
stegrades ej produktionen av denna metall — krigets behov täcktes genom
en kraftig inskränkning av de civila behoven. Åren 1919/21 medförde
en successiv minskning av världsproduktionen ända ned till 850 tusen
ton och först under fjolåret har förkrigssiffran överskridits, nämligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
