Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - H. von Eckermann: En exposé över svensk järnindustri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN EXPOSÉ ÖVER SVENSK JÄRNINDUSTRI
141
Men om alltså den framtida tillgången på malm, kol och kraft
alla peka mot Norrland som produktionscentrum för svenskt järn
och stål, så utgör dock träkolsfrågan alltid det problem på vilkets
lösning beror ej endast den nuvarande Bergslagsindustriens längre
eller kortare livslängd, utan även den omfattning i vilken en
förflyttning till Norrlandskusten av nya järnverk kan tänkas äga rum.
Då någon ytterligare avsevärd ökning av kolvedstillgångarna av
förut anförda skäl ej är att förutse, och då ju Sveriges
totalavverkning redan nu på goda grunder måste förmodas tangera en högre
siffra än skogsmarkens årliga produktion kan frambringa, kan en
framtida högre produktion endast vinnas på grundval av lägre
trä-kolsåtgång pr ton producerat järn och stål.
Vid ståltillverkningen är träkolsåtgången begränsad till
masugnsprocessen, vid välljärnsprocessen till såväl hytta som smideshärdar.
Förbrukningen utgör c:a tre läster pr ton framställt tackjärn i
masugnspipan i bägge fallen, samt c: a l1/4 läst i härdarna. Denna
senare konsumtion är dock den mindre betydande, då av Sveriges c: a
300.000 tons färdigt mjukt järn och stål endast c:a 15 % belöpa
sig på väll järnet.
Det första stora steget mot nedbringande av träkolsåtgången togs
genom uppförandet genom Järnkontorets försorg år 1914 av den
elektriska hyttan vid Trollhättan enligt Ingeniörernas Grönwall,
Lindblad och Stålhane system, varigenom träkolsåtgången i ett tag
sänktes till 1,2 à 1,3 läster per ton tackjärn. Emellertid har detta
ugnssystem ej i Sverige fått den efterföljd, som man väntat. Några
få verk med stora och billiga vattenkrafter och en viss
massproduktion, nämligen Uddeholm och Bergslaget engagerade sig för
ugnstypen i fråga — men de övriga verken, såväl stål- och
lancashire-tillverkare som exporthyttor funno snart att det elektriska
tackjärnets ojämnhet gjorde tillverkningsmetoden olämplig för dem.
Även på en minskning av lancashirehärdarnas träkolsförbrukning
har det arbetats dels genom förbättringar i ugnskonstruktionerna dels
genom det experimentella av Ingeniör Tiderström som
föregångsman ledda utarbetandet av s. k. blötsmide, d. v. s. tackjärnets
flytande insats i smälthärdarna. Härigenom nedbringas träkolsåt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
