Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - H. von Eckermann: En exposé över svensk järnindustri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142
H. VON ECKERMANN
gången i härdarna till c: a hälften, men metoden kräver för sin
tekniska utförbarhet att hytta och smedja ligga nära och lämpligt
sammanbyggda, vilket krav i dag endast fylles av ett av våra största
Nedre-Norrlandsverk, vilket emellertid på grund av sitt intresse i
den nedan beskrivna Wibergsmetoden, tills vidare inställt sina
förberedelser för metodens införande. Ett allmännare införande av
blötsmidet kräver alltså lokal förening av tackj ärnsproduktion och
smide, och Bergslagsbrukens tankar på en hyttproduktion i
Norrland och förädling i Mellansverige äro då åtminstone i detta fall
absolut omöjliga.
På senare år hava emellertid tvenne nya metoder framkommit,
som för framtiden kunna innebära en förhoppning om bättre tider
för vår järnindustri, nämligen de Flodinska och Wibergska direkta
elektriska j ärnframställningsprocesserna. Om den Flodinska
processen är ännu ganska föga känt, då ej ens patenten framlagts till
offentlig granskning, men att döma av de resultat som framlagts av
Ingeniör Flodin vid Iron and Steel Institutes höstmöte i London i
år har stål med kolhalter upp till 1.32 % framställts ur en
blandning av träkol och malm i en enda ugn vid Uddeholm, såväl
ekonomiskt fördelaktigt som av god kvalitet. Strömförbrukningen
angives vara 2.160 kilowattimmar per ton järn medan uppgifter å
kolförbrukningen ännu saknas. Då kolet liksom malmen emellertid
lära matas in i ugnen i pulverform, d. v. s. som en blandning av
kolstybb och slig — så har metoden å ena sidan fördelen av att
dåliga kol kunna komma till användning, men å andra sidan
nackdelen att ej kunna utan dyrbar krossning, eventuellt brikettering
kunna tillgodogöra sig den naturliga styckemalmen, som ju i
Norrlandsgruvorna dock utgör den övervägande massan av landets
potentiella tillgångar.
Processen synes därför vara begränsad till speciella förutsättningar,
och knappast vara lämplig för tillverkningen av annat än i
huvudsak olegerade rena kolstål, samt är givetvis beroende av riklig
tillgång av billig vattenkraft. Själva framställningsprincipen i och för
sig innebär intet nytt, men tidigare hava metallurgerna stupat på
de konstruktiva svårigheterna, och är det därför med ett visst in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
