Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Odlad frukt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Jag trodde, att människan hade rätt att skatta vilda
träd», svarade Sten blygt, ty han hade aldrig blifvit
tilltalad på detta sätt.
»Finns inga vilda träd numera; det var visst på
Adams och Evas tid, det. - För öfrigt hade jag
just sparat de där äpplena för att syra kålen med.
Secundum! Har han bläckat och safvat i min vackra
fimmelstång.»
»Fimmelstång?»
»Ja, den där björken skulle bli en fimmelstång. Och
så har han lupit näfver i annans skog, böte tre öre,
samma kapitel byggningabalken konung Kristofers
landslag.»
»Jag trodde, att jag var i Guds fria natur, och att
jag hade rätt att uppehålla lifvet», genmälde herr
Sten saktmodigt.
»Guds fria natur! Hvar är den? Känner
bara frälse, skatte och krono. Tertium! Troligen, jag
saknar ännu testimonium, troligen hans häst, som går och betar
i min äng!»
»Det är min häst, och han kunde väl icke fa svälta
ihjäl, när gräset stod och växte omkring honom!»
»Ingen behöfver svälta ihjäl! Hvar och en står fritt
att beta i landsvägskanten, hvar och en äger plocka
en vante med nötter, och hvarje resande får hugga
sig en hjulaxel, om han kommer i nöd. Han ar således
förvunnen för fyra gånger stöld och jag behåller
hästen.»
»Och lämnar mig ensam i skogen, där jag kanske icke
en gång får göra mig en eld i natten.»
»Den, som hugger dödved i annans skog, böte tre öre,
och så för andra och tredje resan. Nej, kan man tro
det går för sig, då har man aldrig ägt något.»
»Så gick det icke till på min gård! Där visste man
föga om dylika balkar och paragrafer. Men jag märker,
att jag icke är hemma längre, och min gårdsrätt var
aldrig så futtig som din lag.»
Här skedde en stor förändring med den myndige mannen,
hvarvid ordet »din» tycktes vara den drifvande
kraften. Han fattade hästens tyglar, ledde honom fram
till herr Sten, höll stigbygeln, böjde sitt ena knä
och sade:
»Herr junker, förlåt, är ute och roar sig: skämtar
med en gammal lagläsare. Några bokna äpplen skola,
hoppas jag, icke stå oss emellan.»
Herr Sten, som älskade sanningen, tvekade ett
ögonblick att antaga tillbudet, men som han gärna
såg, att han kom ifrån äfventyret, svängde han sig
upp i sadeln.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
