Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Odlad frukt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Hör på», sade han myndigt. »Hvar ligger närmaste
gästgifvargård ?»
»En half mil i söder, om ers nåd skall till
Stockholm.»
»Godt! Nu skall jag tacka dig för fägnaden och gifva
dig en liten fråga. Säg mig: om man stjäl för nöds
skull, då är det stöld, om man stjäl för sitt nöjes
skull, hvad är det då?»
»Ett skämt.»
»Bra! Hur kan domaren veta, om det är skämt eller
allvar?»
»Det kan han nog se.»
Herr Sten tryckte klipparens sidor med sina skänklar,
böjde sig framåt och sade:
»Nej, min gubbe, det kan han icke se.»
Och klipparen satte af som en pil från den förvånade
lagläsaren och hans fimmelstång.
Utsikten att snart komma till ett dukadt bord och
det lyckliga slutet på äfventyret hade försatt herr
Sten i ett lynne, som icke lämnade rum för några
sorgliga betraktelser, och efter en half timmes traf
red han genom gästgifvarens bom och mottogs som en
herreman. Han slog sig ner vid ett bord under en stor
oxel utanför stugan och beställde ett höns med salvia
och ett stop Travenöl, hvilket gäst-gifvaren lofvade
anskaffa, om han också skulle gå omkring hela byn.
Majaftonen var vacker, och herr Sten åt och drack af
hjärtans lust, oaktadt han icke kunde fullständigt
förjaga den skrämsel, som hungerns hotande angrepp
på hans tillvaro nyss hade gjort. Hans tankar kunde
icke lösslita sig från uppträdet med lagläsaren,
och han kände, att han snart, då hans vackra
sammetsjacka icke längre skyddade honom, skulle stå
under nödvändighetens hårda lagar som hvarje annan
ofrälst man. Han insåg, att han ovillkorligen måste
söka inträde i samhället såsom arbetande medlem och
inordnas under någon af de många kasterna, om han
ville fortsätta att lefva, då jorden med allt hvad den
bar redan var intagen, så att skapelsens herre kunde
ligga och dö äf svält under ett bärande oxelträd,
om han icke ville bli hängd, under det att himlens
fåglar kunde ostraffadt få äta sig mätta i samma träd;
han undrade öfver, att människorna tilläto ekorrar och
nötskrikor plundra hasselbuskarna och behålla ära och
frihet, då människan endast tilläts i nödfall rädda
sitt lif med en vante full med nötter. Han fann en
grym motsägelse i detta: att rädda sitt lif fick han,
men icke uppe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
