Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Odlad frukt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de sig verkligen själfvilligt för sina medmänniskor,
då de gjorde sig till krymplingar, eller tvungos de
af nöden? Dessa smeder med skulderblad som ränslar,
armar så långa som släggskaft, och med nedtrampade,
utåt vridna fotblad, som de måste kasta skiftevis
för att kunna gå fram; dessa skräddare med tunna
bröstkorgar, krokiga ben, smala som stickor, och böjda
ryggar, voro de medvetna om, att de genom att stympa
sig gåfvo andra tillfälle att få vara vackra? Ett
ögonblick upprördes hans skönhetskänsla, och han
ville gå, men han tillbakahölls af tanken på, att han
också snart kanske måste stympa sig för att uppfylla
en plikt till det samhälle, i hvilket han nu var dömd
att inträda, gäldande sina förfäders förseelse, då de
undandrogo honom det öde, som alla voro födda till att
dela. Men icke sågo hans forna bönder, fiskare eller
jägare ut på detta sätt! De voro som skogens träd,
raka, om ock knotiga. Här i stadens arbetslif var
något fel begånget, men han kunde icke säga hvilket.
Han närmade sig blygt en af jättinnorna och frågade,
om han kunde få ett vattenbad. Den gamla kvinnan
betraktade hans hvita ansiktshy och hans små händer
och sköt honom in i en annan mindre stuga, där några
tomma badkar stodo på golfvet.
»Det här var ju ett riktigt fint herrebarn»,
sade gumman och betraktade honom med pröfvande
blickar. »Han har säkert gått på orätt ställe, men
det gör ingenting, bara det går undan.»
Och hon lade ynglingen i badkaret som ett barn och
började gno hans kropp med en tagelsudd.
»Nå, kan man se, det går ju rakt hål genom
skinnet. Ja, se det är så olika på människor och
människor; det är inte samma slag, se! En sådan
fot som en flicka; ser man inte rent af, hur bloden
går i ådrorna! Jag är då så säker på, att inte de
här fina folken ha likadant blod som vi. Och sådana
händer! Rent som lilla sankt Johannes, de ha gjort
af vax uppe i Vårfru-kapellet! - De äro inte ämnade
att ta med, de där!»
När badet var slutadt, satte den gamla kvinnan herr
Sten på en pall och torkade honom försiktigt, som om
hon vore rädd att bryta af honom i någon led. Därpå
tog hon en kam och började reda ut hans blonda hår,
under det hon sprakade för sig själf.
»Bara silket och guld! Man skulle kunna sticka en
mässhake åt själfva biskopen af detta hår.»
A, Strindberg, Svenska öden och äfventyr.
2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
