Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Odlad frukt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I detsamma kom en mygga in genom fönstergluggen
och satte sig på herr Stens blottade skuldra; hon
behöfde icke leta länge för att finna en fläck, där
hon kunde sänka sin snabel, ty huden var mjällhvit
och mjuk efter det varma badet. Gumman stannade i
sitt arbete och iakttog nästan med häpnad, hur den
objudne snyltaren åderlät den fine herrn; hon såg,
huru myggans genomskinliga kropp fylldes med Ijusrödt
blod och hur hon vällustigt lyfte på frambenen liksom
för att fasthålla sitt rof. Då fattade jättinnan den
lilla åderlåtaren vid vingarna med det yttersta af
sina naglar och höll henne mot ljuset.
»Hvad var det?» frågade herr Sten och gjorde en
rörelse. Gumman var alldeles för upptagen med
betraktelser för att genant kunna svara.
»Åh, det var en mygga», kom hon sig ändtligen
för. »Som fått adligt blod i sina ådror», inföll herr
Sten. »Nå, tror du nu, gumma, att hon är bättre
än de andra myggorna?» »Det är inte godt att veta
allt», sade jättinnan, som ännu granskade sitt offer.
»Blodet är tjockare än vattnet. Och nog har jag
sett många myggor i min dar, men det här är något
särskildt. Jag skulle ha lust att låta den få
lefva, »
»Och se, hur hon skulle uppföra sig mot de andra
myggorna! Du skulle vilja se, hur hon födde små
junker- och frökenmyggor, som skulle sitta på silke
och låta andra föda sig! Nej, du skall se, att hon
är lika ofrälst som alla andra, och att hon har
likadant blod som du, och att hon kan dö lika lätt
som gesällmyggan därute.»
Han slog med sin hand öfver gummans fingrar, och
där syntes endast en ljusröd fläck på hennes högra
pekfinger.
»Nå, var det inte det jag sade?» utbrast den
gamla. »Det är ju så ljust som röda gullet.»
»Det är därför, att det är tunnare», inföll herr
Sten, »och därför är det snart som bara vattnet,
och därför, ser du, skola jarlarna dö, men trälarna
de skola lefva.»
Samtalet var slut, och herr Sten steg upp, tackade
och gick åter ut i den stora badstugan, där larmet
numera var bedöfvande, tack vare ölet och hettan
i förening. Han skyndade förbi de badande och ut i
afklädningsrummet, där han med möda återfann sina
plagg under berg af skinnbyxor, blusar och tröjor.
Utkommen på gatan, styrde han sina steg genom
Köpmansporten upp åt Stortorget. Där såg han rådstugan
upplyst; den stora portalen, som ledde ner till
källaren, var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
