Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Odlad frukt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som kallas privilegier. Och privilegierna komma från
makten!»
Jubelrop afbröto både borgmästarens tal och
skrifvarens hviskningar, och då dessa slutat,
höjde alla sina glas och ropade: lefve! alla utom
Skrifvaren, som steg upp och slungade sitt glas mot
tunnan, på hvilken talaren stod.
Ett anskri, som om elden plötsligt brutit ut, upphofs
af den heta skaran, och inom några minuter var den
upproriske Skrifvaren buren på starka armar ryckvis
mot källartrappan, där Sten såg honom försvinna under
utbrott af hostningar, hvilka med sitt gälla skall
trängde genom skriket och trumman, som funnit för
godt att stämma upp.
Borgmästaren äskade ånyo ljud, men denna gång genom
stadens trumpetare, och förkunnade, att staden
och rådet bjöd på vin i anseende till den glada
anledningen att konungen återkommit.
Ett vinfat rullades nu fram, lades upp på bänken, och
glädjen stod högt. Men nu blef ett nytt uppslag. Ut
ifrån ett af de många små sidorummen, som utlejdes
till bröllop och andra enskilda tillställningar, kom
ett brudtåg med gigspelare och fackelbärare i spetsen
och skulle genom de stora salarna vandra hem till de
nygifta. Men det gick icke för sig; sinnesstämningen
var alltför hög, att man skulle släppa ett sådant
tillfälle förbi.
»Dansa kronan af bruden!» ljöd ett rop, och i
nästa ögonblick hade alla unga män slagit en ring
omkring bruden, som ryckts ifrån sin brudgum. Bruden
var en blomstrande tjuguåring och brudgummen en
halfvissen trettioåring med samma sjukliga blekhet
som klädesskrifvaren, om hvilken han också påminde.
Stens nyfikenhet riktades på den öfvergifne
brudgummen, och han förstod icke, hvarför han kände
ett visst medlidande med honom, oaktadt det var
dennes sällaste dag. Man hade emellertid bundit
för ögonen på bruden. Sten rycktes med in i ringen,
och nu gick dansen i en svindlande fart några hvarf,
och så stannade den. Bruden sträckte ut armarna och
fick fatt om halsen på Sten, som rodnande föll på
ett knä, kysste hennes hand och gick bekransad in i
ringen att dansa med bruden, som syntes helt smickrad
öfver en sådan ovanlig uppmärksamhet. Därpå gick han
fram till brudgummen, sade honom några af de bästa
artigheter om bruden och anhöll att få dricka hans
välgång. Ehuru icke angelägen att ta bli uppehållen,
kunde denne icke neka att dricka och gaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
