Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Odlad frukt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
30
»Jaså, din dumma hund, kan du inte ta släggan i ena
hand och tången i den andra.»
Nej, det rådde inte Sten.
»Nå, kan du gå efter en kanna öl då?»
Sten blygdes att gå på gatan med en tennkanna, men då
Claus letade i en verktygslåda efter en kanthammare,
sprang Sten ut.
Morgonen var vacker, solen lyste på husgaflarna, och
fruar och jungfrur vandrade till torget. När Sten kom
ut från krogen med ölet och skulle snedda öfver gatan,
stannade han som förstenad midt framför ett ansikte,
som med häpnad och sorg såg på honom. Han ville vända
om, men trängseln hindrade honom; han ville lyfta
af mössan, men hans svarta händer voro upptagna med
ölkannan.
Jungfrun fortsatte sin väg, och Sten sprang gråtande
in på smedens gård.
»Hvad lipar du för?» sade Claus, som mornat sig och
kommit ut i solskenet, där han drack sin morgondryck.
Sten svarade icke. Claus drog nu fram en planka, som
han lade öfver kubben och ställde så nära husväggen,
att han hade ryggstöd.
»Nu ska vi arbeta», sade han, lade armarna i kors
och lutade sig så bekvämt som möjligt. »Du skall få
börja med att slå kallt, så att du får tagen i dig!»
Sten lyfte släggan. Den var mycket tung för honom. Han
slog på städet, under det Claus räknade:
»Ett och tu — och ett och tu — och ett och tu!»
»Jo, jo! Känn på nu, hur en annan har det! - Ett och
tu - och ett och tu - och! Det är annat det här än
att ligga och äta kalfstek på ejderdunl Och tu — och
. . . ! Du tror, att man kan bli van vid att ha solen
i nacken, ässjan i ansiktet och röken i näsan! Nej,
ser du, det blir man aldrig! — Och hvad tror du att en
vacker flicka säger, när sme’n kommer med sina svarta
näfvar och vill ta henne om lifvet? — Låt vara mig,
flus! säger hon. — Gifta sig kan man väl en gång,
om man hinner samla en slant, men så får man också
ta en fuling, som ingen annan vill ha! — Och tu — ett . . . Hör du! Minns du, när du satt och åt
höns med sal via på gästgifvargården? Och jag hade
en salt strömming i påsen! Han hade häst också, den
djäfveln, och sammetsjacka. Hör du, hvar är hästen
nu? H va? Kanske han står i stallet på Rackarbo eller
hvad du kallade det där slottet far din bodde i. Hör
du! Minns du, när
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
