Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Odlad frukt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
När Sten vaknade till medvetande, låg han i en säng
på hospitalet och var dömd till ett par månaders
stillhet, ty ett kärl hade brustit och tillfrisknandet
var tvifvelaktigt. I den stora salen stod säng vid
säng, och så snart någon blef tom, fanns det alltid
någon, som väntade på att intaga den. Här såg han
dagligen, huru de kroppsarbetande voro utsatta för
olyckshändelser, dem de öfriga samhällsklasserna
lättare undgå. Än var det en timmerman, som huggit sig
i foten, än en murare, som fallit från ställningen. En
dag kom en bryggerska, som skållat sig på vörten,
en annan dag kom en kanngjutare, som bränt upp knäna
vid smältugnen.
Aldrig hade han haft någon föreställning om, att det
mänskliga lidandet kunde hafva en sådan utsträckning,
och när han jämförde sitt förflutna lif med dessas,
började han ana, huru legenden uppstått om den rike
mannen, som icke kunde komma in i himmelriket.
Här låg han emellertid hela sommaren utan att
se luft eller grönt. Bittert kände han, huru den
vackra årstiden förgick, och han räknade ut, huru
det såg ut, och hvad man gjorde för hvarje dag på
landsbygden. Munkkåpor vimlade i rummet, och korset
höjdes nästan hvarje dag vid någon bädd för att trösta
den lidande. Sten hade ofta samtal med munkarna,
och han kunde icke annat än dela deras mening, att
jorden var en jämmerdal; och när hans plågor blefvo
svåra, hade han en lisa af att betrakta den hängde,
som vred sig i smärtor på korset, och han förstod
nu, hvarför den kristna tron hade kunnat vinna så
många anhängare. En dag, då han led som mest, hade
han besök af Claus. Denne hade af ryktet fått höra,
att Sten låg för döden. Han kände nu ett behof af
att se och tala vid den sjuke samt om möjligt gifva
honom någon tröst. Men för att stärka sig tog han
först in på en krog, med den påföljd att han anlände
till hospitalet i något beskänkt tillstånd.
När han fick se Sten, som återvunnit sin hvita
ansiktsfärg och sina fina händer, vaknade en gammal
känsla af aktning, och han erkände för sig själf,
att det ändå fanns en bättre och en sämre sorts
människor. Han kallade Sten junker, bad honom tänka
på sin själ och ångra sina synder; han skulle inte
vara ledsen för att dö, ty smedskompaniet skulle bära
honom till grafven och sedan hålla ett graföl, hvars
make man inte sett i stan! Därpå framkastade han några
fina vinkar om, att det vore bra synd, att hospitalet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
