Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Odlad frukt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När porten smällde igen, kände Sten, att han för
alltid var utelåst från samhället, och han samlade
den lilla återstod af själs- och kroppskraft han
ännu innehade, för att fatta ett beslut. Men hans
vilja hade upphört och hans tanke likaså. Skymningen
hade fallit. Han följde brinkens sluttning ner åt
stranden af saltsjön, alldeles som om han endast
styrts af tyngdlagen, hvilken drog honom nedåt. Hans
fötter ledde honom ner i en trång gränd, hvilken var
alldeles mörk och uppfylld med den förfärligaste
stank af utkastadt affall. Men han gick framåt,
framåt, styrd af en svag ljusstrimma, som syntes i
slutet af gränden. Han stod framför en vattenport,
hvilken man lämnat på glänt och genom hvilken en
månstråle trängde ut i mörkret. Han öppnade porten,
och öppen framför honom låg vattenytan, belyst af
den uppgående månen, som stod öfver Siklaön. De
små vågorna hoppade och lekte ute i mångatan, och
en sakta bris från sjön förde friska fläktar till
stranden. Sten gick ut på den smala tröskeln och
slog porten i lås bakom sig, utan att egentligen
tänka på hvad han gjorde. I detsamma började alla
stadens klockor att ringa vespern, och trumslagaren
på stadsmuren slog tapto för att mana människorna att
gå till hvila. Sten tog af sig mössan, föll pä knä
och gjorde en bön. Därpå steg han upp, vände sig med
ryggen utåt sjön, lade armarna öfver bröstet, och med
blicken mot stjärnorna lät han sig falla baklänges,
som när man lägger sig till hvila.
Den guldglänsande vattenspegeln öppnade sig som
ön mörk graf, hvilken genast lades igen, en stor
ring som en gloria syntes på vattnet; den vidgades
och blef flera ringar, hvilka förtunnades och dogo
bort. Snart syntes de små vågorna komma igen, och de
lekte och hoppade i månskenet så muntert, som om de
aldrig blifvit skrämda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
