- Project Runeberg -  Svenska öden och äfventyr /
38

(1907) [MARC] Author: August Strindberg - Tema: Middle Ages
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En ovälkommen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

»Fiskar det bra i Larsmässan?» frågade prästen.

»Åh, det krallar», sade farfar. »Men herren vete,
hvart fisken tar vägen numera. I min ungdom tog man
sin vinterströmming på två nätter, men nu är det
frågan, om man får någon alls.»

»Ja, underligt är det, för jag hade tre varp skötar
ute om onsdagsnatten och fick aldrig en fena», sade
prästen. »Det blir ondt till vintern för folket,
och man skulle se sig för, innan man skaffade flere
munnar, än man kan stoppa i.»

»Jag sad’ så, jag också, åt pojken», instämde
farfar. »Gården räcker för en kull, men inte för två!
Bättre en hemmansägare än två torpare, men jag tror
aldrig han får klyfva gården, utan den här sistingen
får väl ut och tjäna, han som andra människor.»

»Det kan vara lika så godt det som att svälta hemma»,
menade prästen.

Julisolen sken så hett på fjärden, himlen var idel
blått, och den nydöpte skrek, om af fröjd eller sorg
fick man icke reda på. Snart syntes hemstugornas
halmtak mellan alarna vid stranden, och båtarne lågo
snart vid bryggan. Folket steg i land och välkomnades
med en riklig måltid, som var dukad under ekarna,
och efter hvilken prästen tackade Gud för den lycka,
hvarmed han välsignat detta hus, och han bad gästerna
höja sina bägare och hälsa den nye världsborgaren
välkommen i församlingens gemenskap.

*

Kristian växte upp bland kalfvar och grisar, ty hans
äldre syskon voro för stora att leka med honom. Han
syntes vara född med tvänne egenskaper, som aldrig
lämnade honom; den ena var att alltid gå i vägen,
den andra att aldrig vara välkommen.

Hvarhelst han uppenbarade sig, bakom en buske, i en
hövålm, under en båt, på en skulle, in i stugan,
alltid hette det: »är det du, din otäcka unge?» och
hvarhelst han befann sig och det kom någon i närheten,
hette det: »alltid skall han gå i vägen».

Föräldrarne, som på åtta års tid blifvit afvända
vid barnskrik och nu kommit något mera till ålders,
så att de förstodo att värdera en god sömn, hade
litet svårt att förlika sig med det nya nattskriket,
hvilket man snart kom att betrakta såsom ett fel,
egendomligt för den sistfödde. Mormor

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:49:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/afventyr/page0038.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free