Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En ovälkommen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men Kristian gick på:
»Här står jag på stranden och ser på skutan. Då
tänker jag som så: där ligger en skuta och här står
jag. Troligen finns det något i botten på den där
skutan.»
Kristian, som icke var van att ljuga, kom af sig,
ty hans vakande tanke på flykt och frihet trängde
sig på honom. Lyckligtvis behöfde befallningsmannen
detta uppehåll för att reda sina föreställningar:
»Låt mig nu se», sade denne. »Där ligger skepparn,
och där ligger borren! Hvad skulle du med borren att
göra?»
Det visste nog Kristian, men det var tills vidare
hans hemlighet.
»Jag kastade rnig i sjön, tången snodde sig om benen,
jag rycker mig lös, simmar ut till ankartrossen,
tar upp borren och sänker skutan!»
»Det går för fort, för fort! Vänta nu, hvar voro
vi? s säger befallriingsrnannen. »Vi sänkte skutan!»
Han dyker ned med träskeden i mjölkfatet.
»Nå, men lasten sjönk väl också?»
»Den sjönk.»
»Det var märkvärdigt! Hur fick du fatt i den då?»
»Jag tog upp den, jag», sade Kristian.
»Han tog upp den. Det är alldeles rätt. Nu börjar
det reda sig», sade ämbetsmannen lugnare, vändande
sig till fadern. »Men», återtog han efter att ha
gnuggat sin näsa med skedskaftet, »jag förstår inte,
hvarför han sänkte skeppet, när han tog upp lasten.»
»Skepparen, skepparen!» inföll fadern, som var djupt
inne i äfventyret.
»Skepparen, ja det är alldeles riktigt! — Det är en
flink pojke det däri Casus är betänkligt, men arbetet
är fint!»
Kristian hade haft tid att göra upp sin plan. Han
drog sig åt dörren och frågade:
»Får jag gå nu?»
Befallningsmannen frågade sig själf: »får han gå nu?»
Därpå sade han:
»Vänta ett ögonblick! Tog du inte upp skepparen
också?»
»Nej, det gjorde jag inte», sade Kristian, »men om
befallningsman önskar, skall jag göra det!»
Och därmed försvann han ut genom dörren med pälsen
på axeln och borren i hand, tydliggörande sina goda
afsikter med skepparns frälsning, och lämnande de
innevarande åt sina betraktelser och utredningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
