- Project Runeberg -  Svenska öden och äfventyr /
56

(1907) [MARC] Author: August Strindberg - Tema: Middle Ages
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En ovälkommen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

helga deras kärlek. Han erinrade dem om dessa
oförgätliga stunder, då lifvet gaf dem sitt bästa,
och framtiden låg för dem som en rosig sommardag. Han
besvor dem vid minnet häraf att räcka hvarandra handen
och glömma allt som händt, sedan ofridens ande stigit
upp i deras hjärtan; han bad dera i denna kristliga
församlings åsyn förnya det förbund, som de i sin
själfviskhet sökt lösa.

Nu uppstod ett ögonblick af djup tystnad och spänning,
hvarunder församlingen gaf sin otålighet till känna
genom att flytta sig framåt så långt trängseln
tillät. De båda makarne förblefvo orörliga.

Då syntes prästen bli otålig, och med en stämma,
som darrade af sorg och vrede, tog han åter ordet.

Han talade nu om föräldrarnes plikter mot barnet, om
Guds vrede öfver ett oförsonligt sinne, och han sade
rent ut, att äktenskapet icke alls var afsedt att vara
en förlustelse för två varmblodiga människor, utan ett
medel för släktets icke allenast, — han betonade det —
förökelse, utan också uppfostran. Han gaf dem därpå
betänketid till nästa söndag och bad dem gå i frid.

Han hade knappt uttalat sista ordet och gjort en
afskedande rörelse med handen, förr än den unga
kvinnan vände sig om och gick. Kall och lugn gick
hon emellan församlingens leder och försvann ut genom
stora ingången.

Mannen dröjde ett ögonblick, hvarpå han sökte den
mindre porten, där korsgången mynnade.

När prästen gick hem med sin hustru, som åhört mässan,
sade hon till honom med en vek, men förebrående ton:

»Trodde du, hvad du sade? Du känner genom bikten, att
dessa makars förening icke är ett rätt äktenskap. Du
vet, att denna kvinna är en martyr, hvars lif endast
kan räddas genom att hon håller sig långt från denne
man; detta vet du, och du uppmanar henne att gå sin
undergång till mötes.»

»Kyrkan, ser du, min vän, har högre ändamål än små
människors välbefinnanden.»

»Jag trodde, att människors välbefinnande, som du
kallar deras sällhet, var kyrkans högsta ändamål. Hvad
är då kyrkans högsta ändamål?»

»Guds rikes tillväxt på jorden», svarade prästen
efter något begrundande.

»Låt oss tänka nu», sade hustrun. »Guds rike? I Guds
rike skola ju endast de sälla hafva boningar. Alltså
skall kyrkan göra människorna sälla?»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:49:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/afventyr/page0056.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free