Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Beskyddare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Det var en ful sats!»
»Det är lika fult af en stor karl att låta sin gamla
mor arbeta ut sig.»
»Hör på, köpman», sade Bosse. »Ni får sälja utländska
kannor, det får ni, men ni får inte tillverka några
här i landet.»
»Na, ja; Jak tänker icke gera nåkra känner, och låter
Jak gera nåkra, så inte plir de svenske!»
»Nej, hör en sådan ål. Han låter mig tillverka
utländska kannor i Sverige. Men säg en sak, hvarför
vänder ni er just till mig?»
»Ja, na, hvarfer? Jak ticker om den gesäll!»
»Men jag har ingen verkstad och får ingen ha!»
»Na, icke Jak heller, men Jak har en micket kod vän,
som vill låne rum åt oss i den stadsmur.»
»Jag skall sofva på den där saken», sade Bosse.
»Na, ger man så! I morkon vänter Jak dem. Kepman Algut
och Jåsef vid skippspron! Fråga efter kepman Algut;
icke Jåsef! Adie!»
Förhandlingen var slut, men Bosses fridfulla tillvaro
i Södra bergen var också slut. Ty nu bestormades han
af gumman, som vädjade till hans hjärta och heder. Men
när hon kom till hedern, då hade Bosse öfvertaget,
ty han kämpade just för att behålla den. Men gumman
stod vid, att hedern var för de rika, de fattiga måste
uppfylla sin första plikt och lefva. Blef man rik,
fick man heder, blef man ärad.
Slutet blef det, att Bosse skumpade ner till Algut
och Josef och det ändå i ganska god tid. Här infördes
han genom en bakväg från kontoret in i ett magasin och
därifrån ändå längre in i en källare, där han fann för
sig en fullständig tenngjutareverkstad och en gesäll,
som skulle gå tillhanda.
Här öppnade nu Bosse sin verksamhet och förfärdigade
lübska kannor, som de kallades, och hvilka gingo
alldeles ypperligt i marknaden.
Gesällen, som hette Claus, hade ett yttre, som mera
var vinnande än förtroendegifvande. Han var mycket
läraktig och sökte komma alla yrkets hemligheter
på spåren; han tog reda på de minsta småsaker och
frågade om samma sak många gånger.
En dag var Claus försvunnen. Köpman Algut kunde
icke säga hvar han var, och han visste det icke
heller.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
