- Project Runeberg -  Svenska öden och äfventyr /
102

(1907) [MARC] Author: August Strindberg - Tema: Middle Ages
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På godt och ondt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

»Jag undrar, om man någonsin trott riktigt på kyrkan
och hennes läror. Hvad skall man, anförelsevis, tänka
om dessa oanständiga framställningar, som bildhuggaren
roat sig med i de gamla kyrkorna; om munken och nunnan
i Linköping? Hvad skall man tänka om åsnefesterna
och karnevalen, som prästerskapet tillåter, då
församlingen får uppträda och göra vrångbilder af
gudstjänsten ända framme vid högaltaret? Är detta
icke ett ganska högljudt medgifvande af kyrkans
skröplighet? Är icke den phallus, som lömskt smyger
sig fram mellan löfverket på pelarhufvudena, det
halfdolda tviflet på de heligas allenaberättigande,
och är det icke ett tyst erkännande, att köttet skall
ha sitt, då Gud skapat både köttet och anden?»

»Mycket sant hvad du säger! Det är hedendomen, som
lefver igen! Ty det fanns hos hedendomen också en
tanke, en stor tanke, som aldrig kan dö: den dyrkade
naturkrafterna, och de äro eviga. Kristendomen dyrkade
människan, och hon är dödlig. Veta vi icke, huru de
första kristna i Rom byggde om de gamla templen till
kyrkor! Och hvad är väl den kristna kyrkan annat än
ett grekiskt tempel med hvälfdt tak. Gjorde de icke
Kristusbilder af gamla Apollo-stoder? Inga språng i
naturen, säger den hedniske filosofen» och han har
säkerligen rätt.»

»Bröderna tala fullständigt som hedniska filosofer»,
anmärkte nu broder Antonius, en medelålders munk
med energiska och liffulla drag. »Om någon skulle
höra oss, så hade vi icke långt till bålet, det är
åtminstone visst!»

»Men nu hör ingen oss», invände Martin, »och hvad vi
här säga är endast, hvad alla tänka.»

»Det var ungefär det samma Huss också tänkte, och
därför kom han i elden», svarade Antonius.

»Hvem vet, om inte Huss hade rätt?» sade Martin.

»Men Huss förlät man inte», genmälde Antonius.

»Han ville inte ha förlåtelse», svarade Franciskus,
»och en gåfva kan aldrig bli gåfva, om det inte finns
någon mottagare.»

»Världen vill bedragas», återtog Antonius; »jag
undrar, om inte det är en gammal osanning! Skulle
man inte rättare säga så här: världen är bedragen,
alltså måste vi upplysa henne! Så mycket mer, som
världen betalar oss, för att vi skola upplysa henne.»

»Nå, men göra vi icke det», svarade bokvårdaren
Martin.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 14:17:16 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/afventyr/page0102.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free