Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Hörde du icke något? Mig tycktes, att det blåstes
i en lur! - Ser du icke ett ljus röra sig i rummen
l Nu är det mörkt i det fönstret l Nu är det ljust
i det! Och så fort det går! Det är någon, som
springer med ett ljus från det ena rummet till det
andra! Botvid! Botvid! Här händer något ovanligt! Du
skall fa se.»
Ett långt, ihållande dån hördes i isen, som om den
spruckit. Giacomo fattade Botvids hand och uppgaf
ett rop af förskräckelse.
»Det blir kallt», sade Botvid, »och då ramar det i
isen. Jag tror du blef rädd!»
»Jag vet inte, hur det är med mig i kväll», svarade
Giacomo, »men jag är räddhågad som en hare. Du skall
se, att det har händt någonting hemma! Ser du icke,
hur ljuset flyttar sig och far som ett irrbloss öfver
en mördads graf.»
Botvid hade lagt sig ner för att lyssna med örat tätt
invid isen.
»Tyst!» sade han. »Alldeles tyst! - Nu slogs stora
porten igen! - Nu bultas bommarne för! - Fort, vi
måste skynda oss för att ej skrämma lifvet ur våra
vänner.»
De ökade farten med det lilla ljuset i fjärran som
ledstjärna.
»Tänk», sade Giacomo, »då vi rodde här i somras, där
vi nu gå. Samma små vågor, som då plaskade om vår båt,
ligga nu här ihjälfrusna.»
»Men de skola stå upp i vår!»
»Då lyste solen på den ljusblå himmelen och nu - se
upp i den oändliga stjärnrymden! Är det icke, som om
de skulle se på oss? Tycker du icke, att du hör dem?»
De hade stannat.
»Hvarför bygger man kyrkor?» fortfor han. »Därför,
att människorna blifvit så små, sedan de trängt
sig på hvarandra. Hvarför samlas man icke ute under
himmelen som våra förfäder? Är det icke härligt att
vända ansiktet rätt upp och för ett ögonblick icke
se så mycket af jorden som skogstopparne! >
I detsamma skymtade en mörk skugga förbi dem, nästan
ljudlöst, och aflägsnade sig.
»Hvad var det?» hviskade Giacomo och kröp intill
Botvid.
»Det var en man, som sprang, troligen för att hålla
sig varm.»
»Men han hördes icke!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
