Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tschandala: Första delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
246
»Ja, hvad har man inte allt för slag här i huset l >
svarar Madsen och ser illistig ut, »men det förstås,
det skall ingen veta om.»
»Hvem sköter då jordbruket och djuren?»
»Det gör väl Ivan, kan jag tro.»
»Hvem är Ivan f»
»Det lär ska’ vara förvaltarens bror, påstår man.»
»Den lille?»
»Ja.»
»Nå, men är förvaltaren då icke jordbrukare?» frågade
magistern på nytt, allt mera förbluffad öfver denna
hushållning, som var så full af öfverraskningar.
»Förvaltaren ska" ju vara stolmakare», svarade Madsen,
och ett gapskratt hördes inne från källaren.
Magistern ville icke göra sig till de underhafvandes
förtrogne eller medskyldige, hvarför han afbröt
förhöret och gick ut i trädgården. Man var nu långt
inne i maj månad, men ännu hade ingen spade varit
i jorden. Ogräset stod högt, och Tussilago hade
redan blommat ut och gått i frö. När han kom ned
till drifhuset, såg han melonerna ligga torra, och
alnshögt ogräs dolde blomsterplantorna. Magistern,
som tyckte det var synd att ett par månaders arbete
skulle på detta sätt ödas bort, öppnade dörren och
gick in för att rädda hvad räddas kunde. Först nu, när
han kommit ned däri, upptäckte han, att det icke var
något uppmuradt drifhus, utan ett brädskjul, byggdt
öfver en jordkula och öfvertäckt med halm och jord,
hvarigenom blåst och regn hade fritt tillträde. Där
fanns visserligen en värmeledning och en ugn, men
allt såg ut som rent skoj, och fönstren voro tagna
från drifbänkar, hvilka lågo öppna och vanskötta,
utan att ett frö ännu hade kommit i dem.
Emellertid började magistern rycka upp ogräset nere i
huset, men han hade icke plockat många strån, förrän
han kände någonting kallt och obehagligt som rörde
vid hans hals. Han vände sig hastigt om, i det han
steg åt sidan, och varseblef en stor svart snok, som
hängde ned från taket och spelade med den utsträckta
tungan. Magistern lyfte ögonblickligen spaden för
att slå ihjäl besten, då han i samma stund hörde en
ängsligt bönfallande röst borta från dörren:
»Nej, för himlens skull, slå inte ihjäl min snok!»
Det var förvaltaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
