Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tschandala: Första delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
248
»Ja, men jag har hört att de bli träaktiga, om de inte
skötas och skäras af», genmälte magister Andreas.
»Nå, det må så vara, att det är på det viset längre
norr ut», menade förvaltaren, »men i den här lösa
jorden är det kanhända en annan sak», svarade den
aldrig svarslöse.
Och så gingo de vidare. Då de hunnit genom trädgården
och kommit till ägorna, väntade en ny öfverraskning
den förbluffade magistern. Så långt ögat kunde nå,
sträckte sig en jämn åker med den skönaste mylla,
men däraf lågo fyra femtedelar i trade, beväxta med
ogräs, en del af återstoden var gräsmark, ett stycke
visade litet grön blandsäd, och på sista biten var
slutligen Ivan sysselsatt med att harfva.
»Har ni inte sått ännu?» vågade magister Andreas
sig fram med en ny fråga, som han dock icke ville ge
någon förebrående ton.
»Nej», svarade förvaltaren raskt efter inlärd vana,
men utan begrepp om eller förmåga att hitta på nya
skäl. »Nej, vi sår alltid sent, för på det viset
kan man vara säker på att utsädet inte ligger och
ruttnar.»
»Det var högst besynnerligt l» genmälte magistern. »Är
detta en ny metod?»
»Ja, en alldeles ny.»
De promenerade vidare utåt ägorna och stannade vid
grönfodret. Detta var en blandning af råg och korn,
tistel och cikoria, rofvor och ärter, ja där fanns
till och med purjolök. Magistern skrattade i mjugg,
men ville inte gå rakt på saken.
»Hvar har ni lärt er jordbruk?» frågade han för att
fråga om någonting.
En obehaglig tystnad inträdde.
»Jag har lärt hos grefve Bille-Brahe på Fyen.»
»Och ni brukar er gård utan folk?»
»jag brukar den själf, och Ivan brukar den också,
och han kan arbeta styft, så liten han än är.»
»Hvem är Ivan?» frågade magistern för att pröfva hur
långt förvaltaren kunde drifva sin dumma fräckhet.
»Han är en fattig torparson från Landskronatrakten,
som jag hjälpt fram», svarade zigenaren.
I detsamma körde harfven förbi, hoppande fram öfver
den oplöjda marken, medan Ivan låg ofvanpå med
töm-marne om nacken och sjöng med full hals.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
