Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tschandala: Första delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
260
och det led mot dagbräckningen, roade det
magistern att se dessa människor blotta sina
hemligheter.
Zigenaren slog i glasen och började på nytt att
skrodera, pratade om sina ägodelar, om sin gård,
sina djur, och sedan han hade gått på en stund,
for högmodsdjäfvulen åter i honom och han ville
sjunga, men magistern, som hade tröttnat på att
vara narr åt en sådan kältring, stämde då lutan,
som stod obegagnad, och räckte den till zigenaren,
som med missnöjd uppsyn sköt den ifrån sig med den
förödmjukande förklaringen, att han inte kunde
traktera den. Magistern försökte med fiolen och
harpan, men med samma resultat.
»Men baronessan spelar väl?» frågade han, vändande
sig till denna.
Nej, inte hon heller.
För att hämnas frågade förvaltaren spotskt, om inte
magistern ville spela själf, hvarpå denne svarade
med att spela en gavott.
Förvaltaren hörde på med andakt, men såg nedslagen ut,
obehagligt Öfverraskad, som om han blifvit narrad af
den andre.
Därefter sjöng magistern och ackompanjerade sig på
harpan, spelade danser på violinen och berättade till
sist en saga.
Baronessan var hänryckt, men zigenaren satt där lik
en våt hund, som fatt stryk, och var redo att när
som helst taga upp utmaningen till sångarstrid.
Under en paus sprang han också upp, härskade sig och
utbrast:
»Nu skall jag be att fa ta ett nummer!»
»Tig han vackert stilla, Jensen, med sin LuxemburI»
afbröt baronessan honom.
Zigenaren skummade af afundsjuka och ilska och satt
och lurade på hämnd.
»Ja, magister Andreas är nog en riktig trollkarl»,
utbrast han, »men ta fram kycklingar ur en hatt,
det kan han ändå inte!»
»Kan jag inte? Jo, min gode Jensen, jag kan alla
hans konster och fler därtill l» svarade magistern
godmodigt.
»Nej, det fa vi lof att se! det få vi lof att sel»
ropade baronessan och slog ihop händerna.
Magistern lät be sig en stund; därpå tog han upp ur
.fickan en liten flaska och en penna och bad om en bit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
