Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tschandala: Första delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202
han dragit det kortaste strået i denna täflan, där
han så länge fått gå och inbilla sig att han var den
starkaste, och plötsligt for han upp, tog fram en
smutsig kortlek ur fickan och skrek:
»Pass på nu, magister, så skall jag spå er U
»Det kan ni inte», svarade magistern med förnäm
öfverlägsenhet.
»Kan jag inte?» hväste zigenaren, som tilltrodde sig
fullkomlighet i den konsten.
»Nej, det kan ni ingalunda!» försäkrade
magistern. »Och ni kan det inte af den orsak, att ni
inte känner mig, inte känner mina föräldrar, inte min
hustru, mina barn, mina förmän, och hos alla dessa
hvilar en del af mitt öde. Ni kan inte spå mig af
den orsak, att ni inte anar, hvad jag vet och kan,
inte har begrepp om, hvad som sker ute i världen nu
för tiden, och inte vet, hur människors öde styres
l Men jag kan spå er, utan några kort och utan att
läsa och signa! Vill ni tro det?»
Zigenaren hade sjunkit ned på en stol och vred sin
kropp som en orm under en stöfvelklack.
»Hm! Jaså, ni kan spå mig!» blossade han upp igen.
»Ja, därför att jag känner er», svarade magistern
lugnt och bestämdt.
»Ni, åh, ni vet ingenting om mig, inte det ringaste!»
skrek zigenaren till med ett sista försök till
själfförsvar.
»Såå? Inte det», slutade magistern ordbytet, i det
han med sitt tonfall antydde, att han visste mera än
han egentligen gjorde.
Därpå reste han sig.
Solen hade redan gått upp och föll igenom gardinerna
in i rummet. Turturdufvorna kuttrade, och grönsiskorna
sjöngo. Baronessan hade somnat på sin stol, och Ivan
låg och snarkade i den stora sängen emellan de två
bruna hundarne.
Zigenaren ville slå i mera vin, men magistern sade
bestämdt nej, hvarefter hans värd följde honom ut i
köket.
Där satt nu på sängkanten en ung flicka halfklädd
och drog på sig strumporna, stirrande förvånad på den
främmande, så att hon glömde att dölja sina behag.
»Skäms du inte, din slyna!> skrek zigenaren och
gaf henne en örfil, hvarefter han kastade ett täcke
öfver henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
