Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tschandala: Första delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
263
Magistern skyndade sig att ta afsked och gkk upp
på sin kammare för att sofva ut efter den genomvakade
natten.
Magister Törner hade icke fått en blund i ögonen
efter den märkvärdiga natten nere hos baronessan. Han
frågade sig upprepade gånger, hur det hade gått
till, att hans själ hade kommit i beröring med en
så lågt stående individ som zigenaren, så att hans
tankar sysslade med denne, vare sig han var vaken
eller sof. Kunde det vara en följd af den allmänna
attraktionslagen, som drager fluida i skilda
djurkroppar till hvarandra, som drifver människor
att söka hvarandra, som åvägabringar ledning eller
rapport mellan alla individer? Ensamheten, vanan att
dagligdags flere gånger träffa endast en och samma
person, ackommodationsförmågan, som gör umgänge mellan
människor möjligt, intresset af att skåda in i själens
hemliga verkstäder och särskildt i en själ af ovanlig
beskaffenhet, som stod på det lägsta trappsteg och
som en universitetsmagister icke ofta i sitt lif
kunde få tillfälle att se - allt detta sammanlagdt
hade åstadkommit, att zigenaren hade trängt sig in
i magisterns tankar och borrat sig fast där som en
integrerande beståndsdel, hvilken han ej kunde drifva
ut igen.
Han hade för att själf få vara i fred velat hålla
umgänget indifferent, men denna natt hade deras själar
ett ögonblick tornat ihop, en gnista hade hoppat öfver
från den ena till den andra, intressen hade korsats,
och det var som om det låg strid i luften. Magistern
hade tröttnat på sin tarfliga roll som beundrare af
stackaren, hade visat sin öfverlägsenhet utan att
ta i på skärpen, men hade oförsiktigt nog antydt,
att han sysselsatte sig med den andres person och
angelägenheter. Zigenaren, som hade trott sig väl
skyddad bakom sina lögner, hade märkt, att han tagit
miste, hade känt ett öga hvila på sig, ett finger
röra vid sina inälfvor, och så hade han vaknat ur
sin säkerhet. Magistern märkte detta, och utan lust
att spilla tid och krafter på att inlåta sig i en
gagnlös strid med en lumpen och ärelös person, beslöt
han sig för att på nytt insöfva honom i ro och låta
det oundvikliga umgänget antaga så likgiltiga och
vänskapliga former som möjligt, gömma sig inom sig
själf och tillsluta ögonen för allt, som han nödgades
se och höra.
Med denna föresats gick han på söndagsmorgonen ned i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
