Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tschandala: Första delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Magistern påminde sig längre fram denna tilldragelse
med bolmörten och trodde sig därigenom fatt
bekräftelse på sina tidigaste intryck af att det låg
något misstänkt öfver husets innebyggare och deras
förehafvanden.
Emellertid var detta endast inledningen till det som
zigenaren ville säga; ty han grep genast tillfället
till att sätta giftörten i förbindelse med någonting
annat, som tycktes ligga honom på hjärtat.
»Här finns för resten en och annan», tog han upp
ämnet med en eftertänksam min och sköt fram lapparne
på ett djupsinnigt, hemlighetsfullt sätt, så som han
alltid gjorde när han ljög, »här finns en och annan,
som nog kunde behöfva en portion bolmört.»
»Hvad menar ni med det?» utbrast magistern, som kände
sig förlägen likt en som orättvist misstänktes eller
hotades. »Hvad är det som har händt?»
»Jo, det har händt det, att någon i morse har stulit
den ena påfågeln», sade zigenaren med så stark
betoning, att den skyldige måste känna sig träffad.
Magistern log vid tanken på att han skulle kunna
misstänkas, men lät genast narra sig till att gå
med på att diskutera saken, fast den icke angick
honom. Det mystiska i själfva tilldragelsen, att en
påfågel blifvit stulen midt på blanka förmiddagen
tätt under husets fönster och från den inhägnade
gården, där husfolket kom och gick, - allt detta
framställde han genast som invändningar, då i det
samma baronessan, Ivan och den lurfviga pigan kommo
dit under larm och klagorop, jämrande sig öfver
förlusten af fågeln.
Misstankarne kastades än på den ena, än på den andra;
platsen undersöktes, och man hittade ett stycke af
fågelns långa stjärt.
»Det är naturligtvis räfven», försäkrade baronessan,
»för han brukar alltid plocka stjärten af hönsen.»
Zigenaren låtsades först gå med på denna åsikt,
men tycktes likväl vara villrådig om hvad han skulle
tänka och lät de andra tala. Magistern ansåg det för
alldeles otroligt, att räfven skulle midt på ljusa
dagen ha vågat sig in, då den ju hade natten för sig,
i det att påfåglarne sofvo i det fria.
Sedan man hade pratat fram och tillbaka, blef
magistern ensam med zigenaren.
Saken vändes och vreds nu på alla möjliga
håll, och
magistern stannade förståndigt vid den mening,
att endast
17*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
