- Project Runeberg -  Svenska öden och äfventyr /
270

(1907) [MARC] Author: August Strindberg - Tema: Middle Ages
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tschandala: Första delen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

inhabila som vittnen mot grindvaktaren, om det
vore be-visligt, att de hade lefvat i fiendskap med
honom.»

»Nej, är det verkligen sanning?» skrek zigenaren och
ville fatta magisterns hand. >Hvad ni måtte ha läst
och studerat många slags skrifter för att kunna ha
reda på så mycket!»

Därpå ångrade han att ha visat sig hänryckt, och
hög-modsdjäfvulen for i honom igen.

»Ja, jag skall förresten säga er, att jag också
har läst en hel hop», upplyste han; »magistern
har kanhända inte läst historieboken om grefven af
Luxemburg?»

»Nej, det har jag inte», svarade magistern
sanningsenligt. »Men jag har hört talas om honom,
och jag har hört er sjunga visan om honom.»

»Ah, det är en bok det, ska’ ni tro» - sade zigenaren
och gjorde sig viktig öfver den andres okunnighet -,
»det är en bok, som hvar människa kan lära någonting
af, och så är den så rolig. Tänk bara, en grefve, som
stjäl och mördar och som polisen aldrig kan fa tag i,
hur gärna den än vill l Det var en förslagen karl,
må ni tro. Tänk er, han gick ut på kyrkogårdar och
galgbackar, där man gräfde ner lik, och så förgiftade
han nålar, som han efteråt satte fast i stolsitsen
hos dem, som han ville göra sig af med; för ser ni,
lik äro förgiftade. Och när han tog något, så tog
han aldrig annat än pengar, för se dem kan man inte
känna igen, och de rullar i väg igen som de kommer;
men klenoder och juveler tog han aldrig, så att när
polisen kom och skulle göra undersökning, stod inte
det ringaste att finna!»

Han hade talat med värme, men höll nu plötsligt inne,
som om han ångrade hvad han sagt.

Och för att öfverskyla det fel, han begått, vände han
sig argt mot grindstugan, som kunde skönjas mellan
buskarne, knöt näfven och for ut:

»Ja, det finns så många rackare här i världen, och
det är en elak sälle, den där grindvaktaren!»

Magistern kände sig illa till mods efter detta samtal,
och i det han till hälften ångrade sig vid tanken
på allt som han sagt under loppet af denna afton,
gick han orolig till sängs.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:49:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/afventyr/page0270.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free