Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tschandala: Första delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
276
»Ja, hon har ju ägt åtskilligt, men det har den
där sällen förslösat, och det har redan gått
så långt, att man gör utmätning för skatter och
väghållningsafgälder. Men han är en förslagen karl,
och när fogden kommer och skall ta djuren, så äro de
skrifna på Jensen, såsom hans egendom.»
Magistern hade fått bekräftelse på det viktigaste af
det, hvarpå hela hans byggnad af misstankar hvilade,
eller att baronessan var utfattig; och nu begrep han,
hvarför gården fick förfalla, hvarför man där kokade
skämd mat, hvarför . . . Här stannade han, och för
att inte komma i frestelse att utveckla sina tankar
högt, lät han det vara nog med frågor, reste sig,
tackade för visad välvilja och tog afsked.
Hemmansägaren såg förvånad ut öfver samtalets bråda
afslutning, och glömmande sin gikt reste han sig för
att följa gästen ut.
I förstugan föll det magistern in att han borde säga
allt och med kraft tillbakavisa hvarje misstanke om
att han var zigenarens vän, något som folk lätt kunde
tro, när han på detta vis utan vidare afFärdade hvarje
meddelande från grannen, som denne kanske hade gett
i vänskapligt syfte. Men den ena tanken korsade den
andra, och hemmansägarens ansikte uttryckte redan
en sådan köld, att han icke kom sig för att säga
någonting, utan lyfte på hatten och gick.
Han hade en känsla af att han hade begått en dumhet,
medan han gick ut genom grinden för att öfver ängen
vandra hem igen. Men det var för sent att vända om,
i synnerhet som han såg zigenaren gå och vakta utanför
trädgården i närheten af gärdslet och han troligtvis
redan var upptäckt.
Han ville ogärna utsätta sig för ett möte med Jensen
just nu, när han kom från grannen, för hvilken han
ju blifvit varnad, men här fanns ingen möjlighet att
undkomma, och det enda han kunde göra var därför att
gå rakt mot fienden.
Jensen gick med böjdt hufvud, höll en stång i handen
och låtsades uppmäta marken, utan att låta märka att
han såg magistern nalkas.
Denne hälsade högljudt god morgon. Zigenaren spelade
förvånad, men sade ingenting, hvarför magistern beslöt
att själf gå rakt på saken och säga allt, som kunde
sägas, utan att sanningen kom alltför tydligt fram.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
