Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tschandala: Första delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
378
sköta jorden och arbeta ute på ägorna, än att
förvaltaren själf gick och förspillde sin tid med
detta.
»Om ni ligger på en bänk, röker pipa och håller öga
på ert folk, så är det mycket mera vardt än om ni,
som är stadsmänniska med fina vanor, går här och
släpar», slöt han sin förmaning.
Detta att ligga på en bänk och röka pipa måtte ha
tilltalat zigenaren i högsta grad, ty för första
gången medgaf han, att magistern var en vis man, full
af goda råd, som han tacksamt skulle dra nytta af.
Magistern lämnade sin tacksamma discipel med
det medlidande man känner för en olycklig, som
nedlåter sig till att beklaga sig, och med den lugna
tillfredsställelse, som känslan af att ha gjort en
annan sig förbunden medför. Han kände sig efter detta
utbrott tryggare gent emot zigenaren, och då han icke
längre var rädd för honom, försvann allt agg öfver
små oförrätter och oförskämdheter, och han glömde
alla sina misstankar, som dock nyss hade bekräftats
af de upplysningar han fått om mannens ekonomiska
ställning.
I särdeles ädelmodig sinnesstämning gick han genom
trädgården, då han fick se en människa ligga framstupa
på marken vid foten af solvisaren; han upptäckte
genast att det var den burrhåriga pigan.
>Hvarför ligger Magelone här?» frågade han, förundrad
öfver att se flickan ute vid denna tid på dagen,
då hon brukade städa hans rum.
Flickan reste sig långsamt, och i det hon med handen
dolde sina af gråt svartstrimmiga kinder och röda
ögon, snyftade hon:
»Frun har kört bort mig!»
>Hvarför det då, mitt barn?» sporde magistern vidare.
Pigan teg en stund och framsnyftade därpå:
»Frun sade, att jag inte var fin nog, men jag har
bara den klänningen jag går och står i, och det kan
jag inte hjälpa.»
Magistern såg på den lurfviga pigan, som var mycket
smutsig, men utpyntad med två pärlhalsband och
ringar i öronen. Och ehuru han mycket väl insåg rätta
förhållandet, hade han icke hjärta att säga henne hvad
han tänkte om saken; han bad henne därför icke vara
ledsen på frun, som var mycket sjuk och säkerligen
inte hade menat illa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
