Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tschandala: Andra delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sina förehafvande!! eller icke, dock så att han
ej genom att öfverraska dem tvang dem till farliga
åtgärder för själfför-svar, steg han ur sängen och
frågade genom dörren, om det var någon där. Och då han
hörde, att det strax blef tyst, sade han högt liksom
för sig själf, för att de ute på vinden skulle kunna
tro att han låtit narra sig: »Jag måtte ha drömt. >
Därefter lade han sig igen, låtsades, som om han föll
i sömn, och snarkade hårdt.
Efter en stund började pysslandet åter ute på vinden,
och smygande steg hördes aflägsna sig nedåt trappan.
Magisterns tankar flögo hit och dit, men återvände
ständigt till gödselvagnen, som utan synlig anledning
hade blifvit förfärdigad i sådan hast; de kretsade
omkring det fjärde tornrummet, som han aldrig
hade fått se och där zigenaren falskeligen hade
uppgifvit sig bo, dröjde en stund vid de lögnaktiga
och motsägande uppgifterna om stället, där gödseln
skulle hämtas, och stannade slutligen vid hundarnas
utdrifning aftonen förut.
Sömnfebern jagade upp hans inbillning, och gamla
sägner om inspärrade och ihjälsvultna arfvingar
dansade rundt i hans upphettade hjärna; tjufverier
och smugglarehistorier af äldre och yngre datum döko
fram för hågkomsten, men han jagade bort dem igen lika
hastigt som de kommo. Skulle han nu öppna fönstret
och fortsätta undersökningarna? Han vågade det icke,
ty att röja, att han bespejade dem, var farligare än
allt annat.
Därför vände han sig mot väggen och insomnade
snart. När han vaknade igen, stod solen redan högt
på himmelen.
Nattens händelser stodo lefvande och skarpt för honom,
och han kände genast på sig, att det inte gick an
att låtsas om ingenting, ty detta skulle väcka mer
misstanke än om han talade. När han därför kom ned och
mötte barones-san, hälsade han fryntligt och frågade,
om hon icke hade hört väsen på vinden sista natten.
Nej, hon hade icke hört något.
»Ah, jag blef så rädd», sade magistern med sin
oskyldigaste uppsyn, »jag trodde det var tjufvar.»
»Nej, hur kan ni tro något sådant! Hvilken väg skulle
de ha kommit in?» frågade baronessan med hycklad
förskräckelse.
»De kunde ha klättrat in från körsbärsträdet.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
