- Project Runeberg -  Svenska öden och äfventyr /
287

(1907) [MARC] Author: August Strindberg - Tema: Middle Ages
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tschandala: Andra delen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

28;

När nu hönsens ankomst hade samlat drängarne omkring
buren och zigenaren aflägsnat sig ett ögonblick,
började magistern med ord af beklagande att undersöka
hålet, igenom hvilket de skulle ha flugit ut. Men en
af snickarne gjorde genast min af misstrogenhet och
lät till slut narra sig att halfhögt säga:

»De fåglarne ha nog snarare flugit i hans egen
ficka!»

Han blef alltså af sitt eget tjänstefolk misstänkt
för att ha stulit från baronessan.

Man kunde således ha anledning tro, att han också
hade stulit de andra fåglarna. Var han då verkligen
en sådan usling, att han ej blygdes för att vältra
skulden öfver på oskyldiga människor?

Det kom en sådan vämjelse öfver magistern, att han
gick ut från gården. Han styrde sina steg nedåt stora
landsvägen, där det var rent och torrt; och då det
led mot aftonen och det ridande postbudet i hvart
ögonblick kunde väntas, beslöt han att gå honom
till mötes. Vägen gick rakt som ett streck mellan
pilträden upp mot höjderna vid Lund, och magistern
kunde på en half mils afstånd skönja en ryttare,
som kom i riktning mot Bögely. Än såg man blott hans
hufvud och axlar, när han var nere i en sänka, än
syntes hela gestalten på den tunga hästen. Aftonsolen
föll rakt emot ryttaren, och magistern undrade öfver
att han icke kunde se hjälmen blänka. Men efter en
stunds förlopp såg han, att ryttaren bar hatt och
alltså ej kunde vara postbudet. I dåligt lynne öfver
missräkningen efter en lång stunds spänd väntan vände
han åter sina steg hemåt och hörde med likgiltighet
hästtrafven närma sig och kort därefter hur någon
ropade an honom bakifrån.

»Hej, gamle vän!» ljöd en kraftig stämma, samtidigt
med att hästen gaf magister Törner en vänskaplig
puflf med nosen.

»Nej, är det du, ädle Bureusl» utbrast magistern och
grep vännens hand, öfverväldigad af glädje öfver
att se en själsfrände; och lik en skeppsbruten,
som träfiar landsmän, eller en bortsprungen hund,
som återfinner sin herre, öfverhopade han sin gäst
med uttryck af sin hänryckning, i det att han bröt
ut i en ström af ord utan sammanhang och hart när
kväfdes af snyftningar.

»Och nu medför du godt budskap från Consistorium
aca-demicum?» frågade han till slut, när han kommit
en smula till besinning.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:49:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/afventyr/page0287.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free