Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tschandala: Andra delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
291
»Inte alltid, men ofta, och när den bäste en gång
kommer till maktenj samlas i regeln de bäste omkring
honom, och då är enväldet ett godt.»
»Enväldet är aldrig ett godt, utom när usurpatorn
bemäktigar sig det!» förklarade magistern; »ty
de hinder och faror han då har visat sig kunna
öfvervinna, vittna om hans gåfvor.»
»Du tänker på Cromwell, protektorn?»
»Ja, på honom! Och på hans ministrar och generaler. På
Venner Vintappare, Tuffnell Timmarman, Okey
Kalefaktor. På gårdskarlen Amiral Deane, badaren
Öfverste Goffe, den simple soldaten Generalmajor
och Guvernör Skippon, lärftskrämaren Ståthållare
Tickborne!»
»Där ser du således, att förmågan uppnår till den
plats, som tillkommer densamma!»
»Ja, efter revolutioner! Men vi sågo Erik XIV följa
efter Gustaf I, Kristina efter Gustaf Adolf.»
»Och Karl XI efter Karl X; och vi sågo också
unge Cromwell dunsta bort som en rök efter gamle
Cromwell. Alltså immerbadd revolution? Är det detta
du vill?»
»Eller en vald diktator!»
»Eller också logga på en härskare som på sin tid oxen
Apis, uppfostra honom till en vis man, hålla honom
aflägsnad från lifvets alla små intressen, läsa in
honom som Japans mikado! Nej du, lifvet i sin mångfald
framföder och uppfostrar själft den man, som tiden
behöfver. Efter partitider och allmän trötthet kommer
enväldet med allas gillande som det man har behof
af. Envåldsmannen Cromwell var större despot utan
parlament än Karl I, och Fredrik III i Danmark gjorde
själf revolutionen mot adeln liksom Karl XI hos oss.»
»Men vår kung är en imbecil, en ignorant, som tror
på präster och häxor!» skrek magister Andreas, som
riktigt ville ge sig luft.
»Tyst, för satan!» varnade adjunkten och tittade
försiktigt in mellan buskarna i trädgården, som
lågo i mörkret med enstaka svaga ljusfläckar från
lyktorna. »Och Cromwell, parlamentskränkaren, trodde
då inte han på prästerna? Jo, mycket mera än den
afrättade konstitutionslydige monarken!»
Magister Andreas lyssnade bort mot lönnallén; han
hade blifvit uppskrämd af någonting, som rört sig
där. Men då allt förblef lugnt, höjde han igen sin
röst för att riktigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
