Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tschandala: Andra delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
292
njuta af detta tillfälle att fa ladda ur sig, och
med ett slag af ölkannan i bordet ackompanjerade han
sin favoritsats, som han hade fått från Cartesius’
filosofi, hvilken nyligen hade hållit sitt strålande
intåg i den europeiska bildningsvärlden:
»De omnibus est dubitanduml Ned med enväldet, ned
med Cromwell, ned med prästknäfveln Karl...»
Adjunkten lade sin stora hand på hans mun, ty i samma
ögonblick visade Magelone sig på bron, som ledde till
lusthuset i dammen.
Hon var klädd i en fantastisk grön jaktdräkt med korta
skört, broderade med paljetter och glaspärlor. Håret
föll vildt och oordnadt ned omkring hufvudet, som
icke ägde täckhet, men väl ungdomens mjukhet i vissa
ytterlinjer, medan å andra sidan rofdjursmunnen,
den plebejiska näsan och blyknappsögonen skrämde och
frånstötte. Hon bar ett kredenskärl med vin och glas
och hälsade från fru Törner, att hon skulle passa upp
i stället för fruns pigor i afton därför att dessa
inte kunde undvaras från huset och barnen.
Detta lät mycket antagligt, och det var ingenting att
säga därom, men magister Andreas kunde icke dölja
sin förvåning öfver hennes grannlåt och frågade,
hvarför hon var så utpyntad.
Flickan öfvertänkte litet, hvad hon skulle svara,
vardt förlägen vid adjunktens pröfvande blick och
svarade, synbarligen mot sin vilja, som sant var:
»Det var Jensen som sade, att jag skulle göra det!»
Brodern hade således gjort henne grann l Men det var
kanske bara fåfänga.
När hon hade ställt kannan ifrån sig, gjorde hon min
af att gå, men adjunkten, som var en skämtsam herre,
tog tag i hennes lurfviga hår och tvang henne att
sätta sig ned, bjöd henne dricka ur sitt glas och
frågade hvad hon kunde för goda saker.
Magistern, som inte tyckte om sällskapet, svarade å
hennes vägnar, att hon lagade god mat, hvilket han
visste af egen erfarenhet från de veckor hon tjänade
hos honom.
»Ja, men baronessan ger mig ingen mat att laga»,
invände flickan, »och att koka föda åt höns och svin,
med det kommer man sig inte fram i världen.»
Detta sade hon med ett barnsligt och smärtfylldt
tonfall, som om det vore hennes lifs dröm att fa
tillfälle att laga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
