Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tschandala: Andra delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
293
god mat. På måfå och något lättrörd som han var,
i synnerhet nu när han hade druckit några glas,
hittar magister Andreas utan vidare på en utväg både
att skaffa flickan ut ur det elände, hvari hon lefde,
och bli fri från hennes störande sällskap:
»Hör du, Bureus, kan du inte skaffa in henne som
kokerska på Regensen, där du ju är dekanus?»
»Ja, vi kan ju tänka på den saken», menade adjunkten
och släppte flickan.
»Hvad är Regensen för något?» frågade Magelone,
i högsta grad nyfiken.
»Det är det hus, där studenterna spisa vid kungens
bord», svarade magistern.
»Och där kan du råka fa sofva hos unga herrar!»
skämtade adjunkten.
Denna utsikt tycktes icke skrämma Magelone; åtminstone
skrattade hon högt åt anmärkningen.
»Nå, nu kan du gå, din katt», sade magistern och
sköt henne ifrån sig; »men om du skall kunna komma
till kungens kök, måste du först lära dig att tvätta
smutsen af dig. Se så, marsch nu!»
Därefter började de två herrarne igen att pokulera,
och de sprakade om all världens ting, men mest om
sina egna angelägenheter, och magister Andreas
måste gång på gång ge luft åt sitt raseri öfver
att han skulle nödgas stanna kvar i denna smutsens
och förbrytelsens boning, men adjunkten predikade
mod och uthållighet för honom samt bad honom inleda
bekantskap med grannarna och förvärfva sig kännedom
om trakten och dess befolkning. Det var ju endast två
månader kvar till den i oktober, och sedan var han
fri. Därnäst gaf han honom råd och förmaningar om,
huru han skulle behandla zigenaren och framför allt om
att iakttaga större försiktighet i sina uttalanden,
särskildt i hvad som rörde politicam och den så
ömtåliga envålds-regeringen.
Då de ändtligen bröto upp för att gå till sängs och
kommo fram till gården, stötte de på Ivan, som var
sysselsatt med att förbinda benet på den röda hästen.
»Hvad tusan har ni gjort med kraken?» frågade
adjunkten uppbragt.
Ivan svarade utan att betänka sig, som om det var en
inlärd läxa, att Jensen hade ridit ut i ett ärende,
att hästen hade blifvit skrämd och fallit i sken,
hade afkastat ryttaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
