Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tschandala: Andra delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
297
komedi, erbjöd sig att visa honom omkring på
egendomen, hvilket gjorde mannen mycket glad. De
följdes åt ned. Magistern var fast besluten att icke
säga det ringaste för-klenligt om zigenaren, eftersom
det tycktes vara meningen att hans sinnelag gent emot
denne skulle sättas på prof af dödskallemannen. Men
däremot följde han denne, skenbarligen oafsiktligt,
till de svagaste punkterna, förde honom förbi det
värsta snusket utan att själf tyckas lägga märke till
detta, och när den gamle skakade på hufvudet öfver
gårdens förfallna skick eller brummade öfver jordens
vanskötsel, hade magistern alltid ett ursäktande,
ofta ett berömmande ord till hands.
Men gubbens ärende tycktes vara dubbelt, både att
utforska magisterns tänkesätt och att komma på det
klara med egendomens tillstånd och värde, ty han blef
emellanåt utom sig af förbittring öfver att egendomen
var gjord värdelös, hvaraf magistern trodde sig kunna
sluta, att det var en ockrare, som hade förmånsrätt
i gården.
Till slut sporde främlingen, om det fanns snickare
på gården, och hvad de hade för sig. Magistern såg
sig icke i stånd att besvara sista hälften af frågan,
men försäkrade, att han såg dem i arbete hela dagen.
När afskedsstunden närmade sig, bad den okände
magistern icke säga något om att han hade varit där,
hvarpå magistern till gengäld bad den andre att icke
bära vidare hvad han hade sagt.
Zigenaren lät narra sig, och nästa dag var han
strålande, ödmjuk, leende, full af vänskap och
inbjöd magistern att dricka ett glas vin i lusthuset,
hvilket denne icke kunde afslå.
Samvaron började med ett jämförelsevis drickbart
vin, hvarefter plötsligen Magelone uppenbarade sig
med ett fat klenäten, som hon påstod sig själf ha
bakat. Hon var klädd i en urringad blå klänning, som
var uppfäst på ena sidan. När magistern hade smakat
på anrättningen och sagt några uppmuntrande ord,
grep zigenaren ögonblicket i flykten.
»Magelone, tacka nu magistern, som vill skapa din
framtids lyckal>
Magelone skyndade sig att kyssa magisterns hand,
som denne drog tillbaka, i det han uttryckte sin
förvåning i en fråga, hvad tacksägelsen skulle betyda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
