Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tschandala: Andra delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
298
»Jo-o, Magelone har berättat allt, för hon ar liksom
en skata att sladdra ur sig», sade zigenaren.
»Hvad har hon berättat?» frågade magistern, hvilken
kände sig till mods som om man skrufvade fast honom
på ett städ.
»Naturligtvis det där om kungens bord !> sade
skrattande zigenaren.
»Jaså, Regensenl Ja, det var ju bara ett förfluget
ord, men sätter flickan värde på det, skall jag med
nöje rekommendera henne.»
»Där har du magisterns eget ord, Magelone!» högg
zigenaren i som en rannsakningsdomare, så att
magistern kände sig obehagligt öfverlistad. Och
för att noggrannare formulera sitt löfte i vittnens
närvaro tillade han:
»Men kom väl ihåg, att jag blott har gifvit
en rekommendation och att jag inte kan lofva
henne platsen, ty den tillsätter inte jag, utan
konsistorium, och det först efter stränga prof. Består
hon icke profvet och vilja myndigheterna icke ha
henne, sä är det ingenting att tacka för, att jag
har till ingen nytta gjort henne omak.»
Ja, det var ju helt naturligt, menade zigenaren,
men kom hon bara så långt som till profven, så -
för se Magelone var då den skickligaste kokerska i
hela landet och hade lärt sig laga mat hos själfva
riksmarsken.
Därmed försvann Magelone med många nigningar och
krumbukter, och de två männen blefvo ensamma.
Nu började zigenaren gripa sig an med ett nytt
samtalsämne, som aldrig förr hade intresserat honom,
nämligen politik. Han rörde ihop i en välling
Cromwell, Fredrik III och Karl XI samt utgöt sig i
lofprisande af den svenske konungen.
Magistern begrep genast, att zigenaren hade legat
mellan buskarna den där aftonen då adjunkten var där;
uppfattade ögonblickligen att han, litande på att
ögat var blandadt, ville narra den intet ondt anande
fienden till förgripliga yttranden, kanske i närvaro
af vittnen, som låge dolda mellan buskarna, och
han började därför hålla en oration öfver enväldets
fördelar, öfver Karl XI:s odödliga förtjänster om
riket och om medborgarnes heliga plikter mot Gud,
konung och fosterland.
Antingen måtte Jensen ha hört mycket litet eller
icke förstått något af den nämnda aftonens politiska
samtal, ty han gjorde nu plötsligt en vändning helt
om och for ut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
